Maktens vägar

Den senaste tiden har det så sakteliga börjat komma fler och fler svenska fantasyböcker, men under lång tid fanns det endast en fantasyserie skriven för en vuxen publik: Bertil Mårtenssons Maktens vägar. Serien består (naturligtvis får man kanske säga) av tre delar: Vägen bort (1979), Vägen tillbaka (1980) och Vägen ut (1983). Intressant att notera är att den består av två egentliga historier – bok tre är nämligen en fortsättning på en mer eller mindre avslutad historia.

Bertil Mårtensson, som tyvärr gick bort under 2018, var inte bara författare utan också lektor i filosofi, vilket märks när man läser hans böcker. Jag hade honom själv som lärare när jag läste på Lunds Universitet (bland annat var hand handläggare för min B-uppsats i teoretisk filosofi), men det var först några år efteråt som jag läste böckerna för första gången. Jag hittade bokserien nyligen via Fantikvariatet och har precis läst om den för första gången på nästan 20 år. Jag hade bara väldigt vaga minnen av böckerna och den stora frågan var naturligtvis om den fortfarande höll, särskilt i förhållande till färskare fantasyserier som det händer att jag då och då läser.

Maktens vägar är en serie som knyter an till traditionell fantasy – vi har hjältar som färdas över världen och besöker rester av ett gammal imperium, vi har en kamp mellan gott och ont som pågått länge, storslagna landskap, magi och drakar. Men det är också mycket som gör att den sticker ut. Den har ett filosofiskt djup och det finns många intressanta resonemang, inte minst mellan olika romangestalter. Den tar fasta på detaljer som andra fantasyböcker sveper förbi, men sveper å andra sidan förbi sådant som skulle få mycket större fokus i andra böcker. Den är också väldigt nordisk, inte minst eftersom Mårtenssons värld inte bara är befolkad av människor, utan också av troll som visserligen är rätt egenartade men likväl andas inspiration av till exempel John Bauer.

Världsbygget är gediget, och även utan sista bokens appendix så får vi en stark känsla för världen och dess olika riken, även om vi inte alltid får så mycket fakta. Men det räcker ju med en känsla, om författaren som håller i pennan är säker på sin sak och är en god ciceron genom sin fiktiva värld. Och det är Bertil Mårtensson. Rikena vi får besöka är dessutom speciella och fascinerade, Bertil Mårtensson hade en enastående fantasi och det är ju onekligen ingen nackdel för en fantasyförfattare. Persongalleriet är välgjort, om än ibland lite skissartat. Men det är ändå lätt att känna för personer som Jore, Jarel, Vädje som alltid har så ont, Andira och inte minst kaninen Snönos.

Maktens vägar är utan tvekan en serie som fortfarande har något att säga till fantasyläsaren, den är välskriven och intressant, den är egenartad och fantasirik. Det finns brister i gestaltningen och enstaka saker känns kanske lite förlegade, men när helheten är så tilltalande som den här i det här fallet så är det saker som jag utan tvekan kan leva med. Tyvärr finns den inte längre i tryck, så den som vill läsa den får antingen leta på biblioteket eller antikvariat. Eller läsa den som e-bok, för det finns den tillgänglig som. Men det hade varit en kulturgärning av rang om en nyutgåva dök upp på den svenska marknaden. För den som är intresserad av svenskskriven fantasy borde faktiskt ha läst Maktens vägar. Så är det bara.

Maktens vägar som e-bok

Annonser

Lektören

51352841_232055754392095_9169735175297302528_n

För första gången på svenska!

Min novell Lektören har tidigare publicerats på engelska (som The Publisher’s Reader i antologin Waiting for the Machines to fall Asleep) och på danska (i tidskrifen Proxima). Men nu finns den på svenska som e-novell och ljudbok. Du hittar den där du hittar dylika böcker – Storytel, Adlibris, biblioteken med mera.

Novellen kan kortfattat beskrivas som en framtidsvision om en kulturtants uppror mot systemet.

Här är dessutom ett utdrag ur nättidskriften Tangent Onlines recension av Waiting for the Machines to fall Asleep):

”I did like Patrik Centerwall’s ”The Publisher’s Reader” a lot. /…/ It highlights the problems with the blockbuster mentality and how it leaves us culturally poorer and makes its point deftly and without preaching. Certainly the standout of the book.”

Här hittar du novellen:
https://www.storytel.com/se/sv/books/755519-Lektoeren

Adlibris

Bokus

 

Läsåret 2018

När det är dags att summera året som har gått så vidhåller jag att det intressantaste att prata om är vilka böcker man har läst. Det finns de som har andra, märkligare preferenser, men vem är väl jag att döma hur någon vill summera ett varv kring solen?

Nåväl, själv läste jag allt som allt 40 böcker, vilket jag tycker är lagom många. Jag brukar ha som mål att läsa en bok i veckan, men vissa böcker tar helt enkelt längre tid. I år berodde nog detta på att jag läste mer på franska än vad jag har gjort på väldigt länge och det är bara att konstatera att jag inte läser lika fort då.

Den bästa franska boken var Les Visages de Mars (Ansiktena på Mars) av Jean-Jacques Nguyen. En välskriven novellsamling med flera finurliga historier. Årets omläsning var också på franska, nämligen Albert Camus klassiker L´étranger (Främlingen) som är en otroligt tät och tankeväckande bok. En liten bonus var att i boken hittade jag vad jag använt som bokmärke sist jag läste den – innehållsetiketter för kassettband. Ja, det var uppenbarligen ett tag sedan.

img_7817

Camus L´étranger – årets omläsning och årets nostalgitripp! 

En annan klassiker, dock moderna sådan, som jag läste var Margaret Atwoods The Handmaid´s tale. Jag tyckte det var på tiden att jag gav mig på den och jag blev inte besviken. Lika obehaglig som bra helt enkelt.

En annan bok som utmärkte sig var till Brooke Bolanders kortroman The only harmless great thing. Mycket märklig och välskriven liten historia om radioaktiva elefanter. Typ. Charles de Lints The Blue Girl var också mycket bra. Kan det vara de Lints bästa roman? Ja, det kan det.

Slutligen vill jag nämna svenska debutanten Linnea Dahlgrens Dagen du förstörde allt. Himla vacker och sorglig bok om saknad och tidsresor. Minns inte när jag grät så mycket sist till en bok och jag har läst få böcker som ärligt och självklart hanterar sorg, samtidigt som det är en riktig bladvändare. En mycket lovande debut och jag ser fram emot fler böcker av Linnea.

Men nog om mig nu. Vilka böcker som du läste under 2018 vill du rekommendera?

Tillbaka till brottsplatsen

Jag brukar sällan prata om mina skrivprojekt, men jag tänkte göra ett litet undantag för att säga några ord om den bok jag just nu håller på att jobba med. Det är en fantasyroman för barn som utspelar sig i Gytet Malor, alltså samma bergsstad som är skådeplats för romanen Klockan och spegeln.

Målgruppen är barn i åldrarna 6 – 9 år och jag håller på med det som troligen är den sista redigeringsrundan innan jag skickar manuset till min förläggare på Undrentide förlag. Om hon uppskattar boken så blir det ytterligare några redigeringsrundor innan den ser dagens ljus.

Förutom att det är roligt att skriva för barn så har det varit kul att återvända till Gytet Malor och skriva mer om livet i staden och människorna som bor i den. Det är nog inte osannolikt att det blir fler böcker från den här världen jag håller på att skapa, och troligen för läsare i många olika åldrar.

Jag tänker inte berätta något om vad den här boken handlar om, men arbetstiteln är ”Soleva och det stora biblioteket”. Däremot kan jag väl erkänna att jag läste ett tidigare utkast för en person som tillhör målgruppen, och hon uppskattade den. Så förhoppningsvis är det fler som kommer att göra det!

Skymningssång 5 år

Nu har det gått fem år sedan jag höll min första bok, novellsamlingen Skymningssång och andra fantastiska historier, i handen för första gången. Den fanns tillgänglig innan jag själv fick fatt på ett exemplar och jag minns inte riktigt släppdatum, men för min del så var det på sf-kongressen Fantastika i Nacka utanför Stockholm i oktober 2013 som jag kunde peka på ett ex och säga ”kolla, det där är min bok”.

Vad jag kommer ihåg var det en mycket starkare och mer omtumlande känsla när förlaget meddelade att de ville ge ut boken, men det gick naturligtvis inte av för hackor att få se den fysiska boken för första gången. Inte minst eftersom den är så otroligt snygg – jag brukar ha som säljargument att även om du inte gillar innehållet så gör den sig fint i bokhyllan. Vilket få kan förneka.

Patrikmedbok

Nöjd författare på sf-kongressen Fantastika 2013 med Skymningssång i min hand för första gången.

Men jag var, och är, naturligtvis nöjd med boken som helhet också. Den har nästan bara fått fina recensioner och den gav mig ett självförtroende i mitt skrivande som har resulterat i ytterligare två utgivna böcker. Dessutom har den sålt ganska bra, särskilt om man betänker att novellsamlingar inte säljer så mycket i Sverige, att boken är utgiven på ett litet förlag och att det ändå är en hyfsat smal genre (även om intresset för fantastik har växt under de gångna fem åren).

Med en utgiven novellsamling så öppnade sig flera andra dörrar och jag kan väl ändå säga att det har hänt en hel del de senaste fem åren i mitt liv på grund av såväl Skymningssång som mina andra böcker:

* Jag har hållit föredrag om science fiction och fantasy på en del bibliotek runt om i landet, men också på några nationella och internationella science fiction-kongresser.
* Några noveller har översatts och publicerats på engelska, franska och danska.
* Jag har knutit flera kontakter och lärt känna en massa andra trevliga svenska fantastikförfattare. Vi ses inte så ofta, men det är enligt mig en fin sammanhållning bland oss som skriver.
* Jag har fått signera böcker på väldigt roliga ställen som på sf-bokhandeln (alla tre butikerna) och på bokmässan.
* Jag har blivit inbjuden till att medverka i ett antal antologier och jag hoppar inte till lika mycket när någon annan kallar mig för författare.

Mitt skrivande har naturligtvis påverkats – jag vill inte säga att det har blivit lättare, men jag har fått ett annat fokus. Där jag tidigare inte hade något annat mål för mitt skrivande än att det var kul så finns ju nu alltid baktanken att det jag skriver kan publiceras. Lite hämmande på ett sätt, lite skönt på ett annat.

Kanske har jag dessutom i och med Skymningssång och att jag har synts i olika sammanhang för att prata om fantastik dragit mitt strå till stacken öka intresset för science fiction och fantasy i Sverige, kanske inte.

Men oavsett vilket ska jag naturligtvis fira det här femårsjubileet, och jag skulle bli glad om du vill fira med mig. Har du läst Skymningssång? Kan du i så fall berätta för mig vilken som är din favoritnovell från samlingen? Det hade varit väldigt kul att få höra – kommentatorsfältet är fritt till ditt förfogande för detta!

Vinnare i limericktävlingen

Det har verkligen rasat in underhållande och fyndiga bidrag till min limericktävling, och efter mycket möda och besvär har den allsmäktiga och enväldiga juryn kommit fram till att det är Emil Eriksson som går som segrar ur striden med nedanstående vers:

En vitmålad onding från Skene
Tog färg till sin kropp från en spene
Vill ha världsdominans
Utan mellaninstans
Men han lukta’ sur mjölk, nota bene

Stort grattis, och tack till alla som har bidragit – ett extra hedersomnämnande går dessutom till Karl-Johan Norén som verkligen har skruvat på den kreativa kranen.

Intervju med Lisa Rodebrand

Författaren och förläggaren Lisa Rodebrand är aktuell med en nyrelease av boken ”En droppe i rymden”, och i samband med det fick jag möjlighet att ställa några frågor till henne om hennes intresse för science fiction, skrivande och vad hon letar efter när hon ger ut böcker.  

38487581_438673279873496_1360910926617772032_n

 

Hur kom det sig att du började skriva science fiction?

Oj, nu får du mig att känna mig uråldrig.

Det var före internet och före videon. På den tiden var TV begränsat till två kanaler och jag bodde på landet med närmaste bibliotek en och en halv mil bort. För mig som barn kunde biblioteket lika gärna ha legat på månen.

Jag började skriva av samma skäl som de flesta andra: Mina föräldrar läste mycket sagor för mig när jag var liten, jag älskade historier om andra världar och började tidigt plöja böcker som t.ex. Sagan om ringen. Det var före TV-spelens och videons ankomst och böcker var den tidens underhållning.

Som barn på 70-80-talet ute på landet så fanns det inte så mycket fantastik att tillgå. Det var hästböcker för flickorna och Biggles för killarna (och mig, hästböcker har aldrig varit min grej!) Jag insåg tidigt att för att få historien som jag ville ha, fick jag skriva den själv.

Att det blev just science fiction har två anledningar, den ena medveten och den andra omedveten. Dels passade historien som jag ville berätta in bättre i en framtidsmiljö än i en medeltida fantasymiljö och dels var jag omedvetet influerad av filmer och serier som jag sett. Jag växte upp med Star Wars-filmerna, de ursprungliga. Jag tittade på Det var en gång, läste Yoko Tsuno och såg på Blixt Gordon, Night Rider och Buck Rogers. Senare kom V-filmerna som jag också var mycket förtjust i.

Båda mina böcker, Revolt och En droppe i Rymden, innehåller korn av historier som jag skrev i slutet av 80-talet. Många gör misstaget att tro att eftersom det är högt tempo i böckerna så har de gått snabbt att skriva, men så är alltså inte fallet.

Vad var det viktigaste för dig att tänka på när du skapade den fiktiva värld som dina böcker utspelar sig i?

För mig har karaktärerna alltid kommit först, sedan historien och sist miljön. Revolt utspelar sig på jorden i framtiden, på en icke-namngiven plats och En droppe i Rymden utspelar sig på en planet i ett annat solsystem. Båda platserna är skapade för att kunna ge så obegränsade möjligheter som möjligt. Vad som helst ska kunna hända. Jag vill ge fantasin fritt spelrum.

Omslagen till böckerna Revolt och En droppe i rymden.

Hur ser dina skrivrutiner ut?

Jag sitter ofta i sängen och skriver, i skräddarställning med block och penna i knät och med katten i fotänden på sängen. Scenerna pusslas ihop och sätts in en pärm så att de kan flyttas runt som jag vill. Det blir mycket ringar och pilar, stycken som flyttas runt, och egna påhittade symboler som virvelvindar, stjärnor och små hus. Jag skriver på inspiration och i perioder och behöver mycket tid för eftertanke och för att gå in i känslan hos karaktärerna och scenerna.

Du är ju förläggare också, vad får dig att bli intresserad av ett manus?

Fantasi-Förlaget letar just nu efter manus inom fantasy, science fiction och skräck. Vi ger ut böcker för både ungdomar och vuxna, men bara romaner, inga noveller.

Inom fantasy letar vi just nu efter ett manus som utspelar sig helt och hållet i ett annan värld, dvs inte magisk realism eller portalfantasy. Vi vill uppleva ditt världsbygge, inte få det förklarat för oss, vilket kräver intressanta karaktärer och skicklig gestaltning. Manuset ska ha ett fokus på äventyr och vara avslutat, dvs helst inga öppna slut, trilogier eller serier. Vi undviker också uttjatade ämnen som t.ex. Tolkien-kopior, Harry Potter-kopior, änglar, demoner, vampyrer samt talande djur. Olika subgenrer, som t.ex. steampunk, eller genreöverskridande verk är välkomna! Vi längtar efter ett äventyr i en främmande värld.

Inom science fiction letar vi efter ett manus där fokus ligger på en spännande historia med levande karaktärer. Det spelar ingen roll om ditt manus utspelar sig på jorden i framtiden eller på en annan planet. Postapokalyptiska historier och dystopier är också välkomna. Ditt manus får gärna svara på frågan ”Vad skulle hända om … ?”

Inom rysare letar vi efter ett manus som utspelar sig i vår värld. Övernaturliga varelser eller fenomen får förekomma, men manuset ska ha mer dragningar åt realism än åt fantasy. Vi letar efter den krypande känslan av att något riktigt otäckt kommer allt närmare. Vågar du anta utmaningen att skrämma oss?

Om du skulle rekommendera en svensk fantastikbok (som inte är utgiven av ditt egna förlag), vilken skulle det bli då?

Det finns så många! Måste jag välja? I så fall blir det Fredens pris av Anna Blixt, första delen i en trilogi där de andra delarna heter Rämnfödd och Den gyllene vinden. Det är fantasy som utspelar sig helt och hållet i en annan värld och den innehåller karaktärer som man kan identifiera sig med och scener som man ser framför sig.

Slutligen, vad jobbar du på nu?

Det är hemligt! Eller nåja, nästan hemligt. Jag har ett svårt fall av skrivtorka så därför försöker jag hålla mitt manus för mig själv. Men det utspelar sig på Öland i Sandby Borg och innehåller zombier. Om det blir en bok eller inte får framtiden utvisa!

Läs mer om Lisa och hennes böcker på Fantasiförlagets webbsida!