Vinn superskurkantologi

Favorit i repris – limericktävling! 

För två år sedan kom antologin ”13 svarta sagor om superhjältar”, där jag medverkade med novellen ”Jennifer”, och då fick jag den lysande idén att utlysa en limericktävling där första pris naturligtvis var ett exemplar av boken i fråga. Vinnare var Elisabeth McGann med den här utmärkta limericken:

En hjälte av stål ifrån Haag
Tog ett bad i rostskyddsmedel var dag
Så tjusigt han blänkte
När skurkar han sänkte
I holländska flodvattendrag

Nu är det superskurkarna tur – i våras kom antologin ”13 svarta sagor om superskurkar” och även den här gången medverkar jag. Mitt bidrag heter ”Revolutionskvinnan” och är lite av en fristående fortsättning på min novell i superhjälteantologin.

superskurkar

En recension av en nya antologin kan du bland annat hitta på den utmärkta bokbloggen Tentakelmonster.se, men för att komma till pudelns kärna så hade jag självklart tänkt utlysa en ny tävling – skriv en limerick om en superskurk! Bästa bidraget belönas självfallet med ett exemplar av ”13 svarta sagor om superskurkar”.

För att medverka skriver du helt enkelt din limerick som en kommentar till det här inlägget. Det går bra att bidra med mer än en limerick och se till att jag kan kontakta dig på något sätt om du skulle vinna (om du inte vill ange kontaktuppgifter offentligt brukar det ju räcka med att markera att du ska meddelas om någon kommenterar din kommentar).

Tävlingen håller på till och med den 29 augusti! Kör hårt!

Annonser

Recensioner av Klockan och spegeln

Klockan och spegeln börjar vid det här laget samla på sig några recensioner, så jag tänkte att det kunde vara en någorlunda vettig konsumentupplysning att berätta vad diverse bokbloggar och läsare tycker.

Först ut är bokbloggaren C.R.M. Nilsson som anser att Klockan och spegeln på gott och på ont påminner om böckerna bloggaren läste som ung, men konstaterar också att världsbygget fungerar bra och är intressant.

Gytet Malor är en spännande plats, som jag nog gärna återvänder till. Jag skulle också vilja fortsätta utforska multiversum. Helt enkelt skapar boken ändå ett sug i mig efter mer.

Läs hela recensionen här: http://lacrimamens.com/blog/klockan-och-spegeln.html

klockanochspegeln4

Nättidningen Barrikaden tycker det är ett spännande äventyr och uppskattar framförallt romanens persongalleri. Som författare är det naturligtvis tveksamt om man ska kommentera en recension, men den här gången får jag dock göra ett undantag och påpeka att det ”plot hole” som nämns i Barrikadens recension faktiskt behandlas i romanen, men jag tar till mig att det uppenbarligen inte var tillräckligt tydligt.

Patrik Centerwalls debutroman ”Klockan och spegeln” (Undrentide förlag) innehåller klassiska fantasyinslag som: Vandring, vapen, värdshus, visor, vägskäl, våghalsar men kanske framförallt vänner – vilket är den bästa v-ingrediensen i det hela då boken innehåller flera intressanta karaktärer. Däribland huvudpersonen Marcus, men kanske framförallt karaktärerna runt om.

Läs hela recensionen här: http://barrikaden.se/2018/07/13/recension-klockan-och-spegeln/

Håkan på bokbloggen Håkans Hörna är den som hittills är mest entusiastisk och undrar om inte Klockan och spegeln kan bli en framtida klassiker bland ungdomsfantasyböcker.

När jag läste denna så fick jag lite nostalgi-känsla av de böcker man läste som ungdom, t.ex. Ursula Le Guin, C.S. Lewis och Tokiens Bilbo, och att kunna sätta sig bredvid dessa klassiker är inte fy skam.

Läs hela recensionen här: http://hakanshylla.blogspot.com/2018/07/patrik-centerwall-klockan-och-spegeln.html

Sedan har det också dykt upp några läsarkommentarer på nätbokhandlare och goodreads som jag inte kan låta bli att dela med mig av:

Jag finner mig själv inte kunna släppa boken när den väl fått mig fast, någonstans i mitten av kapitel två. Lyckligtvis är jag själv, i ett sovande hus och kan läsa ostört. Jag rycks med på ett sätt som jag inte räknade med. Jag fullkomligt älskar den. Jag kände det som om att jag var ”där”, mitt i händelsernas centrum.

Mycket bra personskildringar och fantastiska miljöskildringar gör detta till en fantasybok utöver det vanliga, främst för de yngre läsarna, men den passar även vuxna, då den ställer många tankeväckande frågor.

Och om du själv inte har skaffat Klockan och spegeln än så kan du lätt göra det hos sf-bokhandeln eller på någon nätbokhandeln.

https://www.sfbok.se/produkt/klockan-och-spegeln-182495

https://www.bokus.com/bok/9789198458206/klockan-och-spegeln

https://www.adlibris.com/se/bok/klockan-och-spegeln-9789198458206

Intervjuer

Under den senaste månaderna har jag haft det stora nöjet att bli intervjuad både på en blogg och i två poddar.

Den som till äventyrs vill läsa eller lyssna på när jag svamlar styr med fördel webbläsaren till någon av följande länkar (och både bloggen och poddarna ifråga har många andra intressanta inslag och texter):

http://jlfantasy.se/Blogg/2018/04/28/Patrik-Centerwall—Författarintervju

http://ordbyting.se/2018/06/09/06-multiversum-och-tiden-med-patrik-centerwall/

https://fandompodden.podbean.com/e/fandompodden-080-fran-swecon-2018-patrik-centerwall-om-sitt-forfattarskap-och-fandom-i-goteborg

Mycket nöje!

 

Boksläpp

Nu har Klockan och spegeln funnits ute i några veckor och det är förstås väldigt tillfredställande. Responsen har hittills varit god och jag har haft det stora nöjet att signera på sf- bokhandeln i Göteborg och i Malmö.

DSC01156-F

Signering i Göteborg. Foto: Thomas Wegebrand.

I Göteborgsbutiken höll jag dessutom ett föredrag om moral i fantasy, och jag var nästan lite överväldigad över att det kom så mycket folk. I Malmö signerade jag tillsammans med Charlotte Cederlund som skrivit den spännande Idijärvi-trilogi (jag har läst första delen och den är mycket bra) och Linnea Dahlgren som skrivit Dagen du förstörde allt som jag ser fram emot att få läsa.

IMG_7326

Linnea Dahlgren, Charlotte Cederlund och jag i sf-bokhandeln i Malmö. Foto: Karin Waller.

Dessutom har jag blivit intervjuad på Josef Lindells blogg, jlfantasy.se. Förutom intervjun med mig hittar ni många läsvärda artiklar och recensioner på bloggen, så jag kan varmt rekommendera att ni styr era webbläsare dit.

http://jlfantasy.se/Blogg/2018/04/28/Patrik-Centerwall—Författarintervju

 

The Road goes ever on and on – tankar om resor i fantasy

Det är ganska svårt att komma ifrån att det förekommer en hel del resor i fantasy. Jag har inte gjort någon kvantitativ undersökning, men otaliga kvalitativa timmars läsning gör att jag vågar hävda att det inte är en särskilt kontroversiell ståndpunkt. Många fantasyböcker handlar om att en eller flera personer av olika anledningar måste ta sig från punkt a till punkt b och under resans gång lär sig något om sig själva och världen de lever i.

 Det finns naturligtvis många anledningar till att det är så här, och föga förvånande kan vi spåra mycket till den där piprökande språkvetaren som satt en ganska stor prägel på fantasylitteraturen. Jag tror ni vet vem jag menar.

Det första vi ser när vi öppnar denne Oxfordsbos kändaste verk, The Lord of the Rings, är kartan över Midgård, en karta som man kan studera hur länge som helst och fundera över platser som brödraskapet besöker, men också platser som de inte besöker som ändå finns där och väcker vår nyfikenhet

Med tanke på vilket inflytande Lord of the Rings har haft på genren så är det ju inte så konstigt att så många fantasyböcker börjar med en karta. Men kartan är mer än ett arv från Tolkien och ett försök att visa upp den fiktiva världen. Det är också, som litteraturvetaren Stefan Ekman konstaterar i sin avhandling Here Be Dragons, en del av kontrakten mellan läsare och bok. Det är tröskeln mellan världarna som suddar ut gränsen mellan riktigt återgivning och fantasi och låter oss inbilla för oss själva att kartan faktiskt avbildar riktiga platser.  

Det handlar om att vi ska tro på det vi läser när vi läser det – oavsett om det utspelar sig utanför ditt fönster där du bor eller på Minas Thiriths gator. Tolkien skriver själv i sin essä On Fairy-Stories att författaren är en subkreatör som skapar en sekundärvärld vi kan stiga in i med våra tankar och känslor. I den världen är det hen berättar sant, och författaren får inte på något sätt väcka misstro hos läsaren, för då bryts illusionen.

Tolkien berättar i samma essä att när han läste sagor som liten ville han inte tro, han ville veta. Och det är nog en viktig ledtråd till att resor är så vanliga i fantasylitteraturen – utforskandet av världen är ju ett sätt att få veta. Att resa i världen och därmed i fantasin. Resorna som skildras stillar både författarens och läsarens nyfikenhet om den fiktiva världen. För det är ju en anledning till att vi läser fantasy. Vi vill ha tillträde till sekundärvärld.

Därför är det ju också intressant att så mycket av den fantasylitteratur som inte är så lik Tolkiens, som ibland till och med medvetet distanserat sig från honom är fyllda av resor. Jag tänker främst på China Mièvilles. Mièville ligger idémässigt och politiskt väldigt långt från Tolkien – men resor är centrala i två av hans tre böcker i den fiktiva världen Bas-Lag. Ett annat exempel i den här skolan är Steph Swainstons historier om Fourlands, där huvudpersonen trots allt är kejsarens budbärare som i kraft av sitt ämbete får ta sig både till det ena stället och det andra.

 Men vi måste ju också komma ihåg att resorna inte bara får handla om att beskriva världen, det måste ju också vara resor som betyder något. Det som händer under resan måste ha något att göra med historien eller i alla fall protagonisternas utveckling. Annars kan vi lika gärna stanna hemma. Eller läsa en annan bok!

 

 

Boksläpp och signeringar

Nu är det äntligen dags – den 14 april släpps min fantasyroman Klockan och spegeln, och med anledning av det kommer jag att dyka upp på lite olika ställen för att prata och signera. Följande datum är än så länge inbokade:

14 aprilScience fiction-bokhandeln i Göteborg, klockan 12 – 14. Först kommer jag att prata om etik och moral i fantasy och sedan signerar jag boken.

21 april – Jag medverkar på Lilla Författarmässan på Tuve Bibliotek. Klockan 13.00 ska jag stå på scen.

27 april – Signering på science fiction-bokhandeln i Malmö, från klockan 16.00. Troligen blir det först ett samtal med några andra fantastikförfattare.

Dessutom kommer jag också finnas på plats på sf-kongressen Fantastika 2018 15 – 17 juni. Jag kommer medverka i några programpunkter och naturligtvis kommer boken också finnas till försäljning där.

Jag hoppas att vi ses vid något av dessa tillfällen!

IMG_7255

Intervju med Oskar Källner

Oskar Källner debuterade 2011 med Drakhornet, och har sedan dess både gett ut flera egna verk och också lyft fram andra författare genom Fafner Förlag som han också driver. Han är utan tvekan en av Sveriges mest drivna och intressantaste fanastikförfattare. 

Det har ju blivit några böcker nu under åren. Vilken skulle du sätta i händerna på någon som vill bli introducerad till ditt författarskap?

Oj, det beror helt och hållet på vad personen i fråga tycker om att läsa. Gillar man äventyrliga berättelser med yngre karaktärer, kalla det för ungdomsbok, YA eller vad du vill, så är nog Stormvinge (en berättelse om en tjej och hennes flygande vildhingst på planeten Karora) en bra början. Vill man istället ha lite mörker, aktion och existentiella grubblerier så skulle nog min senaste novellsamling Alfa och omega vara en bra plats att börja på. Om man är fem och gillar bilderböcker kanske man snarare ska hugga tag i Den stora jordgubbsjakten. Jag gillar helt enkelt att röra mig över stora områden, både inom fantastikens olika undergenrer och i olika åldersspann.

Vad tycker du är viktigast att tänka på när du skapar en fiktiv värld för dina historier?

Att den är internt logisk och konsekvent. Det handlar helt enkelt om att skapa en värld som läsaren kan tro på. Jag använder själv tekniken att när det kommer till riktigt stora kontrarealismer (som flygande hästar) så går jag sällan in på exakt hur det fungerar utan låter den världens karaktärer reagera på det udda och annorlunda som om det vore den mest naturliga saken i världen. Sedan bör man gärna krydda det hela med massor av små realistiska detaljer. Allt detta gör att världen plötsligt känns mer genuin och äkta, hur många konstigheter man än har i den.

Just världsskapande är något jag tycker är väldigt roligt. Jag skapar ofta helt nya universum så fort jag ger mig i kast med en ny novell. För jag vill testa världsbygget och se hur långt jag kan pressa en stackars karaktär i den kontexten. Sedan har jag ett antal SF-noveller som faktiskt utspelar sig i samma framtida universum, där de ibland refererar till varandra med namn och händelser, samtidigt som var och en kan läsas för sig själv. Sånt tycker jag är kul.

kallnercollage

Några av Oskar Källners alla böcker.

Vilka fiktiva världar har inspirerat dig i ditt eget skrivande?

Jag har läst så väldigt många fantasy och science fiction-böcker att det är svårt att svara på. Men det är klart att flera av de verk man läste som tonåring, kanske mer än senare böcker, har satt sina spår. Där har vi ju Tolkiens Midgård, Lewis Narnia, Kerrs Deverry, Feists Midkemia och Kelewan,  Asimovs Robot/Trantor-universum, Cherryhs Union/Alliance-universum, Bujolds Vorkosigan-universum, Nivens Known Space-universum, och säkert massor av andra som jag inte kommer på just nu.

Lägg till det över 200 animeserier som jag sett genom åren. Just japansk anime har dessutom ofta en förmåga till makalösa världsbyggen som i sin fantasifullhet och absurditet stundtals tränger långt bortom vad vi brukar se i väst. Lite äldre filmer och serier som: Akira, Cowboy Bebop, Escaflowne, Full Metal Panic!, Ghost in the Shell: Stand Alone Complex, Hellsing, Trinity Blood,  Nausicaa of the Valley of the Wind, Princess Mononoke, Neon Genesis Evangelion, RahXephon, Scrapped Princess osv, är alla sådana som jag älskade när det begav sig och som har influerat mig.

Men det är klurigt det där med inspiration. Allt man läser och ser adderas någonstans i bakhuvudet. Jag har hört andra författare referera till det som ”komposthögen.” Allt ligger där och jäser till sig, blandas med varandra och mixas till nya idéer, världsbyggen, karaktärer och berättelser.

Ditt förlag har ju börjat växa och du har tagit steget till att ge ut andra författare. Vad får dig att bli intresserad för ett manus?

Först och främst måste språket sitta. En stor del av alla refuseringar beror helt enkelt på att språket inte är tillräckligt bra. Det är tufft, men skrivandet är ett hantverk och det tar sin lilla tid att lära sig. Men när väl språket sitter då är det allt det andra som kommer till: spännande karaktärer, en välstrukturerad dramatisk kurva, ett väl genomfört världsbygge. Och så finns det en extra komponent i det hela som erkänt är väldigt subjektiv, en berättarglädje, en röst som ger återklang och resonans i mig som läsare. Jag som förläggare måste känna att ”Wow! Vilken grym historia! Den här bara måste jag ge ut!” För det tar tid, kraft och energi, för att inte nämna pengar, att ge ut något. Och då måste man ha den där entusiasmen, den där glödande övertygelsen, som drivkraft.

 

29681164_2005905576091080_1470524376_o

Oskar Källner

 

Du har jobbat ganska hårt som egenförläggare med att hitta en publik, och som betraktare kan man bara dra slutsatsen att du har lyckats bra, riktigt bra till och med. Vilka är dina tips till aspirerande författare som väljer att ge ut sina böcker själva och sedan ska försöka synas bland alla andra?

Lämna aldrig ifrån dig en text som inte är det bästa du förmår skapa vid det tillfället. Skaffa dig en legion av ärliga testläsare som ger dig rak och konstruktiv kritik. Först då ser man vad man har missat och kan åtgärda det. Alla författare är blinda inför sin egen text.

Var ständigt aktuell med något nytt. Så att det alltid finns något som är på gång. Risken är, om det tar tre år mellan boksläppen, att du är bortglömd när nästa bok kommer. Noveller är väldigt bra på det, de kan man pytsa ut med lagom mellanrum, men det finns författare som använder små events eller ständigt håller en konversation flytande om olika ämnen. Huvudsaken är att du inte försvinner i bruset utan är närvarande.

Se till att du finns tillgänglig på alla försäljningsplattformar i så många format det förmås: pappersbok, e-bok och ljudbok. Folk har olika preferenser. Vissa kanske vill bädda ner sig i sängen med en rejäl pappersbok. Någon annan vill lyssna på väg till jobbet. En tredje läser gärna i soffan med sin platta. Oavsett preferens bör dina verk vara lättillgängliga och smidiga att få tag i.

Om du ska rekommendera en svensk fantasysroman (som du inte gett ut själv), vilken blir det då?

Slår gärna ett slag för Elin Säfströms En väktares bekännelser och Visheten vaknar, de två första delarna i en skön urban fantasy-serie. Den handlar om femtonåriga Tilda och hennes mormor som är väktare i Stockholm. Huvudstaden är nämligen fullproppad med troll, tomtar, älvor och troll. Vanliga människor kan inte se dem, men det blir stora problem när de båda världarna kolliderar. Det är Tildas uppgift att se till att allting inte snurrar iväg mot totalt kaos. Men kaos blir det så klart. De klassas väl som YA, men passar alla som gillar humoristisk och välskriven urban fantasy.

Slutligen: vad jobbar du på nu?

Jag jobbar på en rymdopera för barn och ungdomar. Väldigt roligt! Men som med allt skrivande kommer det nog att ta ett tag innan den når läsarna.

Läs mer om Fafner Förlag och Oskars böcker på förlagets webbplats: http://fafnerforlag.se