Signering i Malmö 28 februari

Om en vecka – fredagen den 28 februari – signerar jag Skymningssång på Science Fiction-bokhandeln i Malmö.

Jag finns på plats från kl 16.00 och sitter troligen till 18.00. Bokhandeln ligger på Storgatan 41 och jag hoppas att just du har möjlighet att komma.

Efter signeringen arrangerar Malmö Science Fiction- och Fantasyförening en kaffeklatsch på Nya Tröls Bar och Restaurang på Karlskronaplan 1. Kom gärna dit också!

SF-bokhandeln i Malmö har förresten en väldigt trevlig blogg som jag rekommenderar att du besöker: http://sfbokmalmo.wordpress.com

Väl mött den 28 februari i Malmö!

Annonser

Väldigt fin recension

På bloggen Nya Il Convito publicerar poeten Muhamed Omar en mycket fin recension av Skymningssång:

Flera av novellerna är präglade av sorg över människans belägenhet att i sin fantasi ha förmågan att överskrida vardagsverkligheten, men alltid fysiskt vara begränsad av den. Se, men inte röra. Ett motiv som Stagnelius berör i de ofta citerade raderna i dikten ”Suckarnas mystär”: ”Tvenne lagar styra detta liv. Förmågan att begära är den första. Tvånget att försaka är den andra.” Författaren suckade förmodligen stagneliskt när han skrev novellen ”Målningen” om alvprinsen i en luffares skepnad som längtar hem till sitt rike.

Läs hela recensionen här:
http://nyailconvito.wordpress.com/2014/02/11/skymningssang-noveller-av-patrik-centerwall

Engelsfors och läsglädje

Det är redan så många som har skrivit om vilken lyckad häxblanding (no pun intended) Engelsforstrilogin är, och jag antar att de flesta som tittar in på den här bloggen redan har läst böckerna, så jag känner inget större behov av att skriva en regelrätt recension. Däremot känner jag ett behov att skriva om den rena läsglädjen som böckerna frammanar.

Jag läser hyfsat många böcker (i genomsnitt en i veckan, men nu under småbarnsåren blir det något färre), läsning är en av mina främsta intressen och jag är noga med att bara läsa böcker jag faktiskt tycker om.

Jag låter mig uppslukas av det jag läser, men det är en skillnad på de där böckerna som slukar mig. Böckerna som gör att läsningen nästan känns viktigare än att äta och dricka – i alla fall mycket viktigare än att sova.  De där böckerna som du längtar lite extra till och planerar vardagen så att du ska få lite mer lästid.

Nej, men det är väl klart att vi kan ha vårt  möte på ert kontor på andra sidan stan. Det är absolut inga problem för mig att åka buss i tjugo minuter. 

Engelforstrilogin – Cirkeln, Eld och Nyckeln är tre sådana böcker. Böcker som det nästan inte går att lägga ifrån sig.

Och det är något som gör mig så förbaskat glad. Inte bara på grund av att jag själv har haft en sjutusan till läsupplevelse, utan också vetskapen om att jag delar den här upplevelsen med så många andra – och ett flertal av dessa, kanske till och med en majoritet är ungdomar. Unga människor som kanske fått sin första riktiga läsupplevelse, som har svepts med av böckerna och vill ha mer. Som nu plockar ner Harry Potter, Ringarnas herre eller vilka böcker som helst från bokhyllan och fortsätter att läsa.

Vi pratar ibland om ”slukaråldern” – jag tror att det är en ålder som aldrig tar slut, i alla fall om man inte vill, men sant är nog att ju mer du läser dessto svårare blir det att verkligen hänge sig åt en bok. Så det är det andra som gör mig glad med Cirkeln och dess uppföljare – det är böcker som trängde igenom mitt eget läseskal och som sagt slukade mig. Med hull och hår.

Jag lyfter på hatten för Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg och tackar för en vidunderlig läsning. Må ni fortsätta att hitta många nya läsare, det är ni värda!