Sir Christopher Lee – En högst personlig reminiscens

Det här inlägget är skrivet av Jan-Olof Nyman.

Christopher Lee som Dracula

Christopher Lee som Dracula.

Det är med stor och uppriktig sorg som jag mottagit nyheten om Sir Christopher Lees bortgång 93 år ung. Efter en kort tids sjukdom somnade han stilla in på Chelsea and Westminster Hospital i London den 7 juni 2015. Han är en gammal och högt aktad idol för mig. Jag har sett otaliga Hammer Horror filmer med honom och hans ständige motspelare Peter Cushing. Han var också den direkta orsaken till att jag en blöt afton grundade ”Collegium Vampyricum”, även kallat ”Vampyrologiska Sällskapet”. En av många högst obskyra föreningar jag varit eller för den delen är medlem av. Sällskapet ifråga existerade f.ö. mellan tidigt 1970-tal till dess att det dog sotdöden på sent 80-tal. (Jag hade förvisso annat att göra efter det att jag flyttat från Göteborg till Stockholm.) Vår huvudsakliga sysselsättning när det begav sig var i alla fall att tillsammans gå och se alla vampyrfilmer vi kunde hitta och sen gå på pub, dricka öl och diskutera filmen ifråga och dessutom allt annat av vampyrologiskt intresse som exempelvis nya intressanta vampyrböcker. Våra dåvarande flickvänner bildade sen sångkören ”Necrophilerna” som en beryktad sen kväll gjorde stor succé vid Johanna fontänen i Brunnsparken i Göteborg. Det var en rolig tid. Vår store filmidol var dock Christopher Lee som vi alla höll för att vara den absolut bäste uttolkaren av den odödlige greven. Bela Lugusi släng dig i väggen! Jag tror att det var Christopher Lees djupa och vördnadsbjudande röst, hans vårdade och oklanderliga engelska överklassuttal, (i.o.f.s lite märkligt för en gammal Transsylvansk voyvodisk vampyr, men sånt får man bortse från), hans eleganta och otadliga utseende (trots 500 år i en smutsig och dammig likkista) och inte minst hela hans air av lite lätt nedlåtande överklass. När greven kom in i ett rum tystnade automatiskt all konversation och allas blickar vändes i vördnad och skräck mot greven. Det kallar jag äkta respekt!

Christopher Lee föddes den 27 maj 1922 som Christopher Caradini Lee i Belgravia, London. Han var föräldrarnas andra barn. Hans far, Jeffrey Lee var Lieutenant Colonel i 60th King´s Royal Rifle Corps och hade fått flera utmärkelser för tapperhet i strid i både Boerkriget och första världskriget. Han dessutom känd som en av Storbritanniens bästa gevärsskyttar och ivrig jägare som ofta deltog i aristokratins jaktutflykter. Hans mor, Estelle Caradini Lee var född Contessa Estelle Marie Caradini di Sarzano från en av de allra äldsta och noblaste aristokratiska familjerna i Europa. Den härstammar från det kejserliga Rom i det första århundradet av vår tideräkning. Familjen hade t.ex. starka band till Kejsar Karl den Store och fick utseendet på sitt adelsvapen officiellt bekräftat av kejsar Kejsar Fredrik Barbarossa. Flera familjemedlemmar har under många århundraden dessutom innehaft otaliga höga politiska och religiösa ämbeten i flera Europeiska stater, däribland flera kardinaler. Hon var också en uppburen och firad skönhet som gärna avbildades av flera av den Edwardianska tidens stora konstnärer.

Man kan nog säga att det var mycket historia att leva upp till för en ung pojke.  Saken blev heller inte direkt lättare när hans föräldrar abrupt och under stor turbulens skilde sig när Christopher var mycket liten. Till hans förtvivlan tog hans mor sen honom och hans äldre syster Xandra till Schweiz. Där blev den unge Christopher, enligt tiden sed bland överklassfamiljer, raskt placerad i en internatskola med det trevliga namnet Miss Fischer´s Academy i Territet Han har sedan berättat att tiden i Schweiz grundlade både hans språkintresse och hans skådespelarintresse. Christopher spelade med stor framgång med i skoluppsättningar av pjäser. Han gjorde t.o.m. sin skådespelar debut som den onde dvärgen Rumpelstiltskin i pjäsen med samma namn. Med detta påbörjade också Christopher Lee en lång karriär som ond skurk på scen och film. Detta förefaller mig så mycket märkligare eftersom samtliga av hans bekanta, medskådespelare, producenter m.fl. samstämmigt intygar att Christopher Lee var den absolut trevligaste, minst prestigefyllde och hjälpsammaste skådespelare de någonsin stött på. Saken blir inte direkt sämre för att alla också vittnar om hans väl utvecklade sinne för humor. Han skrattade ofta och gärna ett bullrande skratt mest åt sig själv och drog alltid med andra i skrattet. Man kan lugnt säga att han var populär bland sina medarbetare.

Familjen flyttade dock till Christophers stora glädje relativt snart tillbaka till England där hans mor mötte och gifte om sig med Harcourt George St-Croix Rose, en mycket välbärgad bankir som dessutom råkade vara farbror till James Bonds skapare Ian Flemming. Den nya familjen flyttade till Elm Park Gardens i Fulham och den unge Christopher fick börja i Wagener´s Private School. Enligt var han senare berättade var det inte direkt någon höjdare. Tråkig undervisning och inget skådespeleri. Turligt nog gick det dock bättre med teateruppsättningarna när Christopher flyttade till Summer Field´s Prep. School i Oxford. Där blev det fler rolltolkningar som lärde honom mycket om grunderna i skådespeleri. Det var också där som han blev vän med och medspelare till den senare så berömde skådespelaren Patrik Macnee, även i Sverige känd som John Steel i The Avengers- Hämnarna. Deras vänskap fortsatte genom åren och de hoppade ofta in i biroller i varandras uppsättningar/filmer. Som en lustig bisats kan nämnas att han var på en intervju för den exklusiva överklassskolan Eton och M.R. James var då en av lärarna som intervjuade honom. Han blev antagen men både han och hans familj tyckte att han skulle gå på en annan skola.

Nu skall man inte tro att Christopher Lee inte bara skådespelade under sin skoltid. I själva verket var han ett alldeles utmärkt student som alltid fick bra betyg i alla ämnen han studerade. Han fick också ett mycket eftersökt stipendium till Wellington College. Han excellerade särskilt i språk där han redan tidigt lärde sig att i både tal och skrift helt flytande behärska franska, italienska, spanska och tyska. Dessutom kunde han hjälpligt tala både ryska och nygrekiska samt svenska! Till min stora glädje var han också både intresserad av och duktig i både gammalgrekiska och latin. Dessutom uppehöll han och vidareutvecklade detta intresse för antiken och dess civilisationer livet ut, vilket gläder en klassisk arkeolog som mig. Han hade en utmärkt djup sångröst och deltog därför aktivt i flera körer. Som om inte det räckte var han också mycket duktig i de i de engelska privatskolorna så viktiga sporterna som cricket, rackets, squash och rugby sam de för oss lite mera bekanta hockey, fotboll och fäktning. Där vann han i nästan alla grenar flera utmärkelser liksom han vann flera priser i skyttetävlan. Han far var stolt. Hans fäktningslärare ansåg t.ex. att hans färdigheter i fäktning var bland det bästa han någonsin sett och försökte förgäves påverka honom att satsa på en proffs karriär. Märkligt nog var alltså Christopher Lee enligt samtliga källor duktig i precis allt under hela sin skoltid!

När hans mor hastigt separerade från Rose fick familjen plötsligt ont om pengar och Christopher och hans syster måste skaffa sig jobb. Då sommaren stod för dörren och inga jobb fanns att få för tillfället sändes Christopher till vänner på den franska Rivieran. Där blev han gäst hos den aristokratiska ryska Mazirov familjen som hade en stor villa i Menton. Han umgicks där hela sommaren med utfattiga f.d. ryska storfurstar i ofrivillig exil och diverse andra aristokrater på dekis. Christopher har senare berättat att detta var en mycket viktig förstudie i aristokratiskt beteende som han senare hade stor nytta av både i sin Dracula tolkning och hur han sen spelade andra aristokrater.

Väl tillbaka i London var det, med tanke på familjens ställning och aristokratiska ursprung, inte tal om att den nyutexaminerade Christopher skulle göra något annat än att antingen läsa vidare på något prestigeuniversitet (och där behövdes det rejält med pengar som inte fanns) eller jobba i City. Under det att han funderade på vad han skulle göra började unge Christopher därför med tungt hjärta på ett lågt betalt och mördande tråkigt jobb på som kontorist på United States Lines år 1938. Han sprang ärenden och levererade post. Så kom kriget och ändrade allt!

Christopher enrollerade sig prompt i de väpnade styrkorna. Han blev först placerad i RAF och där blev han flerfaldigt dekorerad för tapperhet i fält och uppnådde graden Flight Lieutenant. Bland mycket annat deltog han som frivilligt i finska vinterkriget 1939-40! Man vet att han var medlem av den mycket exklusiva underrättelseavdelningen Special Operations Executive och dessutom en av officerarna i det berömda specialförbandet Long Range Desert Patrol som senare ombildades till SAS, den brittiska arméns specialstyrkor. Han arbetade också på fältet med både de franska och italienska motståndsrörelserna. Senare blev Christopher Lee förflyttad till British Intelligence där hans stora språkkunskaper och kännedom om Europeiska förhållanden kom väl till pass. När han senare blev tillfrågad om exakt vad han gjorde under åren som aktiv hemlig agent och underrättelseofficer brukade han luta sig fram mot den frågande och halvviskande säga ”Can you keep a secret?” När utfrågaren ivrigt nickande svarade han med ett leende ”So can I.”

Efter demobiliseringen 1946 insåg Christopher att han för död och pina inte ville gå tillbaka till sitt City jobb. Han funderade på en diplomatbana eller möjligen en akademisk karriär när han fick vad han senare betecknade som ett tecken från ovan. På en mottagning på den italienska ambassaden i London mötte han sin aristokratiske kusin ambassadören själv, Niccolo Carandini. Denne berättade för den förvånade Christopher att flera medlemmar av familjen varit både skådespelare, regissörer och sångare. Visserligen från den australiska grenen av familjen, men i alla fall. Saken var klar. Han skulle bli skådespelare!

Efter otaliga försök att ta sig in i branschen och några mindre statistroller blev  Christopher äntligen accepterad som skådespelare. Han harvade på i närmare tio år först i en mängd biroller och till slut några få huvudroller. Genombrottet lät dock vänta på sig. Först 1957 när Christopher var nära 35 år kom äntligen hans tid. I ”The Curse of Frankenstein” spelade han monstret till Peter Cushing´s Doktor Frankenstein. Det blev början på ett långt och givande filmsamarbete dem emellan. Det var emellertid hans nästa film den första av en lång rad Hammer Horror filmer som blev det stora genombrottet: ”The Horror of Dracula”. Nu äntligen är vi där, den odödlige greven var född! I filmen spelar Christopher Lee Dracula till Peter Cushings Van Helsing och dessa roller skulle de sen upprepa i otaliga uppföljare. Redan i den första filmen ser vi allt det som gjorde Christopher Lee så stor och som sen har så definierat alla Dracula tolkningar efter det. Det var inte utan att Christopher själv var lättad över att äntligen ha blivit firad filmstjärna. Äntligen var hundåren slut. Som han själv uttryckte det: ”It was the one that made the difference. It brought me a name, a fan club and a second-hand car, for all of which I was grateful!”

Jag tror vi lämnar honom här, nöjd och belåten spelande sin blivande paradroll och alla de följande filmer som jag personligen skattar så högt. Likt Dracula har ju Christopher Lee blivit själva sinnebilden av den odödlige greven. Man kan bara nämna att han sen gick vidare till en mängd andra uppdrag och naturligtvis excellerade i allt han gjorde. Man kan här bara nämna hans många utmärkta mumiefilmer och hans tolkningar av den onde kinesiske superskurken Fu Manchu och framför allt ”The Wicker Man” från 1973. En film som Christopher Lee själv ansåg vara hans bästa. Den är också mycket riktigt fortfarande högst sevärd. Vi får inte heller glömma hans rad av filmer om den store viktorianske detektiven Sherlock Holmes. Oftast spelade han där Holmes mot Peter Cushings Dr Watson men även andra konstellationer förekom. Dessa filmer är särskilt berömda bland Arthur Conan Doyle-experter för sin finstämda tolkning av Doyles texter och speciellt älskade i Storbritannien av Sherlock Holmes aficionados där många t.o.m. anser att Christopher Lee´s tolkning av Holmes är klart överlägsen både Basil Rathbones och Ronald Howards välkända tolkningar av den store detektiven. Det får väl anses vara ett alldeles utmärkt betyg! Själv ansåg Christopher Lee också att dessa filmer var bland de bästa han gjort. Med hans egna ord:

”My portrayal of Holmes is, I think, one of the best things I’ve ever done because I tried to play him really as he was written – as a very intolerant, argumentative, difficult man – and I looked extraordinarily like him with the make-up on… Everyone who’s seen it said I was as like Holmes as any actor they’ve ever seen – both in appearance and interpretation.”

Privat gifte han sig 1961 med en vacker dansk målarinna och före detta fotomodell för Chanel och Dior, Birgit Gitte Kröncke, som han sen levde lyckligt med i över 50 år. Hon var känd för sin självständighet, kvickhet och intelligens. Det tycker jag är ett sympatiskt drag hos Christopher Lee att han enligt egen utsago verkligen uppskattade självständiga kvinnor. Paret hade en dotter. Han har fått flerfaldiga utmärkelser för sin skådespelar gärning, både brittiska och andra och blev adlad av prins Charles som Sir Christopher Lee år 2009.

Christopher Lees dubbningsceremoni.

Christopher Lees dubbningsceremoni.

Så lite om Tolkien anknytningen som så många främst minns Christopher Lee  för. Redan 1954 när LotR första gången kom ut läste han den för första gången och blev helt såld. (I know the Feeling!) Efter det läste han om hela LotR varenda år. (Liksom jag.) På 1950-talet hade sen Christopher Lee det stora nöjet att av en ren tillfällighet möta Professor Tolkien själv på puben ”The Eagle and Child” i Oxford. Eller med han egna ord: ”We were sitting there talking and drinking beer and someone said, Oh, look who walked in, It was Professor Tolkien and I nearly fell off my chair.” Professorn och Christopher Lee utbytte några artighetsfraser mer än så blev det inte, men det var ett möte han kom ihåg resten av livet. Förutom den remarkabla Saruman tolkningen har Christopher Lee också bidragit med flera Tolkienuppläsningar och många sånginsatser.

Till sist några ord om  Christopher Lees svenska anknytning. Under det tidiga 1950-talet arbetade han på faktiskt några år på Sveriges Radios utländska avdelning. Det var då han lärde sig svenska. Det berättas att han på en fest i Stockholm började sjunga en operaaria ackompanjerad av piano. Plötsligt stämde en klar stämma in. Det visade sig vara Jussi Björling. Christopher slutade sjunga av pur vördnad för den store tenoren. Jussi Björling var emellertid ytterst vänlig, berömde Christopher för hans vackra sångröst och rekommenderade honom att söka till operan redan nästa dag då det händelsevis var inträdesprov. Christopher gick dit, sjöng upp och blev genast antagen till utbildning som operasångare! Tyvärr var det på den tiden mycket dyrt att som utlänning studera i Sverige, så med sorg i hjärtat måste han avstå. Dock deltog han så länge han var i Sverige i flera år anonymt i diverse musiktillställningar.

Under det sena 50-talet var han ett tag förlovad med den svenska Henriette von Rosen, den vackra dottern till greve Fritz von Rosen. Greven var dock mycket måttligt road av att få en utfattig engelsk skådespelare till svärson, oavsett hans fina anor och gjorde allt som stod i hans makt att avblåsa det  bröllopet. Han såg till att få bröllopet uppskjutet ett år, hyrde privatdetektiver som dag och natt förföljde och trakasserade Christopher och begärde referenser på att han var duktig  i sitt jobb och handfasta bevis på att han kunde försörja en fru. Han sände en drös med referenser till greven, bl.a. från Douglas Fairbanks Jr., men inget hjälpte. Greven var obeveklig. I ren desperation skaffade Christopher t.o.m. en skriven rekommendation från kungen själv. Han hade nämligen bara något år tidigare mött och lunchat med kung Gustav när han filmade ”Tales of Hans Christian Andersen”. Inte ens det hjälpte, greven fortsatte att konstra. Till slut insåg till och med Christopher att det hela var dödfött. Han sa flera år senare att alla trakasserierna dessutom hade fått honom att starkt tvivla på sin egen förmåga att erbjuda ett anständigt liv åt en aristokratisk fru som var dyr i drift och inte hade en tanke på att själv arbeta. Dessutom började han att undra över om ett sånt förhållande verkligen var det han ville ha i ett äktenskap. Strax innan bröllopet skulle gå av stapeln ställdes det in till grevens stora belåtenhet. Många år senare sa Christopher lite maliciöst att en hel del av greve Draculas oförsonliga och egoistiska beteende var direkt mallat på greve von Rosen. Dock fortsatte Christopher Lee att i hela sitt liv vara en stor sverigevän och många gånger besöka Sverige.

Javisst ja, för all del så gjorde han också en mängd andra roller än Dracula, faktiskt över 250 stycken, både på scen och film. Ta t.ex. skurken Scaramanga i Bond rullen The Man with the Golden Gun, Count Dooku/Darth Tyrannus, (en Dracula pastisch?) i två av Star Wars prequel filmerna och sen alltså en helt suverän tolkning av Saruman i LotR filmerna. En mängd inläsningar av både Tolkien och många andra författare. Flera sånginspelningar, ja till och med på sista tiden ett bejublat inhopp i hårdrocks genren – men det är för greve Dracula som i alla fall jag med stor saknad minns Sir Christopher Lee!

I denna lilla sammanställning av några viktiga år i Sir Christopher Lees liv och leverne har jag helt skamlöst på grund av tidsbrist stulit stora faktadelar från diverse källor jag funnit på Internet, något jag inte alls tänker be om ursäkt för!

Jan-Olof Nyman

Jan-Olof Nyman är en god vän och en namnkunnig medlem av svensk science fiction- och fantasyfandom. Han var en av de första medlemmarna i Sveriges första Tolkiensällskap, The Tolkien Society of Sweden och är en mångårig medlem i science fiction-föreningen Club Cosmos. Han är också medlem i sällskapet Kvasir och har en gedigen akademisk kunskap om historia och arkeologi.

Annonser