Filmserie om svensk fantasy

Jag tycker tydligen att jag har för lite att göra, så därför har jag börjat spela in vad jag hade tänkt ska bli en serie filmer där jag resonerar om svensk fantasy. Välkommen att titta på det första avsnittet!

Annonser

Intervju med Lupina Ojala

Lupina Ojala är författare till några väldigt fina fantasyböcker som utspelar sig i sekundärvärlden Yddrios. Hon driver också Catoblepas förlag som har en mycket intressant utgivning.  

Vad fick dig att börja skapa en egen fiktiv värld?
Det bestämde jag mig för redan när jag var liten och läste böckerna om Narnia och Prydain. Jag ville kunna ge andra den där fantastiska känslan som infinner sig när man uppslukas av en riktigt bra bok.

Vad kom först, världen eller historierna i den?

Världen växte fram samtidigt medan jag skrev den första boken, Tårpilens år. Nu har jag världen klar i stora drag men detaljerna saknas fortfarande i de delar som jag inte utforskat ännu. Det är jättespännande att skriva. Jag är som en upptäcksresande och blir överraskad av sådant som oväntat dyker upp. Världen är ganska stor så det det kommer ta tid innan jag är klar. Det är bra för jag skulle sakna Yddrios väldigt mycket om jag inte fick skriva mer.

Dina böcker är ju mycket mer lågmälda än många andra fantasyromaner, har du någon tanke kring varför det blev så?

Jag älskar att läsa om storslagna världar med extra allt men det är inte min berättarstil helt enkelt. När jag skriver vill jag fundera och gå varsamt fram med de karaktärer som skapas. Jag vill känna det de känner och förstå varför de gör de val som de gör. När jag skrev Tårpilens år var jag väldigt inspirerad av Patricia McKillips drömska språk.

LupinaOjala

Lupina Ojala 

Vilka fantasyvärldar inspirerar dig?

Delar från alla favoritböcker finns nog med i en blandning tillsammans med mina egna livserfarenheter och verkliga platser som jag besökt. Tolkiens Arda vill jag gärna vandra runt i, Robin Hobbs skickliga världsbygge i Farseer-böckerna är inspirerande och personerna som befolkar Merwyn Peakes slott Ghormenghast får mig att vilja öka knäpphetsgraden på mina hittills ganska sansade karaktärer.

Du är ju förläggare också, vad får dig att bli intresserad av ett manus?

Jag lägger stor vikt vid språket och berättartekniken. En historia kan vara jättespännande, men är inte språket bra och rätt för just den berättelsen fastnar jag inte. Vad gäller utgivningen försöker jag hitta manus som är olika sinsemellan som tex Andrea Grave-Müllers vackra noveller i Runristaren jämfört med Anders Amnéus grövre vikingafantasy Thule.

Om du ska rekommendera en svensk fantasyroman (som inte är utgiven eller ska bli utgiven av dig), vilken väljer du då?

Det var svårt att välja bara en för det finns många som jag tycker om. Elin Holmerins svit om ätten Svarthamn bet sig fast i minnet och Caroline Hurtigs romantiska serie Själarnas öden tycker jag växer för varje ny bok.

Slutligen, vad jobbar du med nu?

Som författare skriver jag på min tredje bok om Yddrios. Den heter Shessandras hjärta och kommer ut till hösten. Shessandra är tempeldansare. Jag började ta lektioner i persisk och orientalisk dans för två år sedan för att bättre förstå livet som dansare. Om det är möjligt vill jag gärna själv prova att göra det karaktärerna gör.

Som förläggare jobbar jag med Marcus Olaussons bokserie Serahama Saporium. Halva serien har tidigare getts ut på annat förlag men vi redigerar om och slår även ihop böckerna till tre stycken. Det var som en trilogi de skrevs från början och Marcus episka värld passar i tegelstensformat. För att återknyta till tidigare frågor så är Marcus storslagna fantasyvärld ett fint komplement till min egen lågmälda bokserie om Yddrios. Jag är väldigt glad över att han valde Catoblepas förlag.

Catoblepas förlag

Lupina Ojalas egen webbsida 

Nu kommer fantasyromanen

Om man nu, som jag, har valt att ha en blogg som en sorts författarplattform och en möjlighet att prata om skrivande och saker som berör skrivarprocessen så kan det ju finnas en poäng att möjligen nämna något om att det är en ny bok på gång.

Det känns på något sätt som ett minimikrav och dessutom går det ju säkert att skapa ett sorts intresse för nämnda bok genom att lite då och då göra nedslag i skaparprocessen eller skriva något om inspirationen till historien, eller bara vad som helst som lockar läsare till bloggen.

Låt oss nu för alla del inte nämna något om hur lång tid det har gått sedan min förläggare på Undrentide tyckte att visst tusan kan vi väl ge ut den här boken. Låt oss inte fastna i att detta kanske kan vara ett så kallat förlorat tillfälle, utan låt oss helt enkelt bara snabbt konstatera att jag har varit aningen slarvig på denna punkt.

Så därmed kan vi väl gå rak på pudelns kärna: jag har en ny bok på gång! Och det är inte en novellsamling som mina tidigare böcker, utan inget mindre än en fantasyroman!
Klockan och spegeln, som boken heter, kommer ut i vår och jag har jobbat med den under flera års tid. Det första utkastet blev faktiskt klart ganska tidigt, men sedan har manuset åkt upp och ner ur byrålådan väldigt många gånger.

Eftersom förlaget har publicerat detaljer från omslagsbilden på Instragram så är det väl i ärlighetens namn ingen hemlighet att boken är gång.

Fröet till historien såddes på en kort skrivarkurs som hölls av den begåvade skrivarpedagogen in spe Sam Caspian Pettersson. Två kreativa övningar fick igång mina funderingar, inte minst som en annan deltagare på kursen nämnde att ett av mina bidrag fick honom att vilja läsa vidare. Och det blev helt enkelt startskottet för den berättelse som snart skickas till tryckeriet.

Det kommer nog finnas anledning för mig att berätta mer om boken för er, men till dess så kan jag bara säga att jag hoppas att ni ska finnas min unge protagonist Marcus äventyr i bergsstaden Gytet Malor spännande.