Det här var riktigt skoj!

Fredag den 8 november var det verkligen skarpt läge – då satt jag för första gången på science fiction-bokhandeln i Göteborg och signerade böcker. Jag var lite lagom nervös innan och jag måste erkänna att min första tanke när jag såg de fyra högarna med böcker på bordet var att de aldrig kommer att gå åt. Hatten satt i alla fall där den skulle – på huvudet. Jag hade ju haft en omröstning här bloggen om vilken huvudbonad jag skulle ha, och i hård kamp mot fesen vann min stetson.

Men sedan hade jag inte mycket tid över att reflektera. Det blev väl aldrig en riktigt lång kö, men det kom folk hela tiden. Naturligtvis många jag kände, men det var långt i från alla som var bekanta ansikten. Det var till och med en person som ville bli fotograferad med mig.

Herr författare signerar böcker.

Herr författare signerar böcker.

Förlagskollegan Stefan Hagel dök upp, så jag dessutom kunde få hans senaste bok signerad också. Absolut roligast var det nog att min gamla kompis Maria, som jag inte träffat på kanske sju år och som bor nere i Skåne helt plötsligt valsade in i bokhandeln. Jag höll på att tappa hakan och blev extra glad att få signera ett exemplar åt henne. Dessutom har jag lovat att skriva en ny bok om hon tycker om den här. Eller OK, jag skriver en ny i vilket fall som helst!

Livets bräcklighet gjorde sig påmind då jag under pågående signering fick besked att en av pionjärerna inom science fiction-fandom i Göteborg och föreningen Club Cosmos precis har gått bort. Mycket tråkigt och märkligt. Jag träffade honom för bara en vecka sedan på den lilla sf-kongressen Konfest. Det var ingen nära vän, men en väldigt givmild och vänlig person som har varit med och bygga upp intresset för den fantastiska litteraturen i Sverige och som det alltid var lika trevligt att träffa. Eftersom vi var några som gick och tog ett par öl efteråt fick vi tillfälle att höja ett glas i hans ära.

I dag är jag i vilket fall som helst trött och har en nöjd känsla i kroppen, trots det tråkiga beskedet. De fyra högarna var reducerade till en halv hög när jag gick från bokhandeln, och en av de ansvariga sa i klartext hur det ligger till: ”För att vara debutant och novellist säljer du helt enkelt jävligt bra.”

I omröstningen om vad jag skulle ha på huvudet så vann stetsonhatten i hård konkurrens med fesen.

I omröstningen om vad jag skulle ha på huvudet så vann stetsonhatten i hård konkurrens med fesen.

Annonser

Vad ska jag ha på huvudet under signeringen?

Den åttonde november är det ju dags för min första signering i bokhandel. Det är mycket jag måste tänka på innan dess – vad gör jag om det inte kommer någon? Vad gör jag om det är kö ut till gatan? Vad ska jag ha för penna med mig? Ska jag försöka skriva något personligt i varje bok?

Viktiga frågor, men viktigast av allt är: vad ska jag ha på huvudet? Detta är faktiskt, insåg jag nyligen, en så viktig fråga att jag inte kan besvara den själv. Jag lämnar det helt i era händer. Ni har sett mina huvudbonader i tidiga inlägg (men en repris ser ni nedan) och nu ber jag er alltså att lägga er röst på vad ni tycker att jag ska ha på mitt huvud när jag signerar min novellsamling på Science Fiction-bokhandeln i Göteborg den åttonde november i nådens år 2013.

Populär hatt

Populär hatt

Enkel och elegant keps

Enkel och elegant keps

Sommarkeps

Sommarkeps

Basker

Basker

Stetsonhatt

Stetsonhatt

Diskret keps

Diskret keps

Fes

Fes

Sommarhatt

Sommarhatt

Hattar del tre

Det här är min tredje och sista exposé över min samling huvudbonader. Del ett och två kan ni läsa här: Hattar del ett och Hattar del två.

Visserligen är det ganska populärt med den här typen av hatt nuförtiden, men är det någon gång jag kan känna mig OK med att följa med i svängarna så är det när det gäller snygga hattar.

Visserligen är det ganska populärt med den här typen av hatt nuförtiden, men är det någon gång jag kan känna mig OK med att följa med i svängarna så är det när det gäller snygga hattar.

Den här hatten har sett sina bästa dagar, men den skyddar fortfarande bra mot regn (vilket gör den användbar i Göteborg), och eftersom jag köpte den i Paris under samma resa som jag friade till min fru så har jag lite svårt att göra mig av med den.

Den här hatten har sett sina bästa dagar, men den skyddar fortfarande bra mot regn (vilket gör den användbar i Göteborg), och eftersom jag köpte den i Paris under samma resa som jag friade till min fru så har jag lite svårt att göra mig av med den.

Denna stiliga, och värmande, keps är också en av mina favoriter. Elegant, klassisk och vardaglig på samma gång.

Denna stiliga, och värmande, keps är också en av mina favoriter. Elegant, klassisk och vardaglig på samma gång.

Hattar, del två

Som utlovat fortsätter jag nu odysséen genom min samling av huvudbonader. I det förra inlägget om hattar och mössor så nämnde jag ju några minnesvärda hattar i litteraturhistorien. Nu är jag lite nyfiken på vilka huvudbonader som ni kommer ihåg och tycker är värda att nämna, lämna gärna en kommentar och kom ihåg att skydda era huvud när ni går ut. Det är dessutom snyggt.

Sommaren är väl officiellt slut, men det går ändå att påminnas om hur man klär sig inför ett besök på stranden.

Sommaren är officiellt slut, men det går ändå att påminnas om hur man klär sig inför ett besök på stranden.

Ni trodde väl inget annat än att jag äger en basker?

Ni trodde väl inget annat än att jag äger en basker? Naturligtvis införskaffad i Paris.

Den här Stetsonhatten som jag fick i present av mina goda vänner Andreas och Kris när jag fyllde fyrtio är nog kronan i min samling. När jag ser den här bilden inser jag också att jag borde bära fluga oftare.

Den här Stetsonhatten som jag fick i present av mina goda vänner Andreas och Kris när jag fyllde fyrtio är nog kronan i min samling. När jag ser den här bilden inser jag också att jag borde bära fluga oftare.

Hattar, del ett

Det finns en lag i universum som säger att alla bloggar förr eller senare förvandlas till modebloggar. Nu har det även drabbat min blogg, men jag hoppas ni förlåter mig då jag endast kommer att skriva om huvudbonader.

Hattar! Vad vore väl livet, och litteraturen, utan hattar och andra huvudbonader? Kanske något av de snyggaste klädesplagg som finns, och lyckligtvis ett klädesplagg som är på återtåg. Det finns många berömda hattar i litteraturen, och berömdas av alla är naturligtvis en som aldrig bars, det vill säga Sherlock Holmes deerstalker. Conan Doyle nämner vid något tillfälle en huvudbonad som kan vara en deerstalker, men det är i själva verket något som illustratörerna har tillägnat honom.

En annan berömd hatt är Gandalf spetsiga blå hatt som alltid har fått mig att undra vilket färg det är på de fyra andra trollkarlarnas hattar, eller om det var så att Gandalf fick en av de blå trollkarlarkans hatt av misstag och någon av dessa springer runt med en grå hatt någonstans i Midgård. Om du inte hänger med i mitt resonemang så har du antagligen en lite mer sansad relation till Tolkien än vad jag har. Och det är helt OK.

Berömda är naturligtvis också Muminpappans höga hatt, och den sortens fjäderprydda hatt som bars av musketörerna och självklart även Cyrano de Bergerac vars sista ord till och med tillägnas fjädern – panachen

Nåväl, syftet med det här inlägget är egentligen inte att skriva så mycket om hattar i böcker, utan visa upp min samling med huvudbonader. Eftersom jag faktiskt har en inte helt oansenlig mängd så har jag beslutat mig för att dela upp inlägget i tre delar.

Här ses författaren iförd sommarhatt, inköpt i Tallin, och redo att dricka rosévin i närmsta park.

Här ses författaren iförd sommarhatt, inköpt i Tallin, och redo att dricka rosévin i närmsta park.

Till vardags kan man med fördel bära en diskret men snygg keps.

Till vardags kan man med fördel bära en diskret men snygg keps.

Alla vet ju att man bäst avnjuter en cigarill iförd en fes från Egypten och en stilig rökrock (gåva från svärmor).

Alla vet ju att man bäst avnjuter en cigarill iförd en fes från Egypten och en stilig rökrock (gåva från svärmor).