Recension av Runristaren av Andrea Grave-Müller

Första gången jag läste en novell av Andrea Grave-Müller var flera år sedan i den numera nedlagda tidskriften Mitrania. Det som slog mig var, förutom att det var en väldigt välskriven historia, hur elegant författarinnan lyckades skapa en fiktiv värld som kändes så mycket större än novellen. Hon gav mig en trygghet som läsare och fick mig känna mig förvisad om att det fanns så mycket mer. Att den sekundära världen existerade utanför novellen.

Mina förväntningar, när jag började läsa novellsamlingen Runristaren, var alltså stora. Och lyckligtvs infriades de. Novellerna är inte bara bra, välkskrivna och underhållande, de lyckas också samtliga med att fånga upp den där känslan av att de är historier som inte bara står för sig själva, utan som är historier från en annan större värld.

Nu får jag uppfattningen av att många av novellerna i samlingen utspelar sig i samma fiktiva värld, men jag behöver nog läsa om den minst en gång för att kunna lägga pusslet ordentligt.

Andrea Grave-Müller skriver i vilket fall som helst väldigt säkert och har ett mycket behagligt språk. Hon är duktig på att bygga upp stämningar och att måla trovärdiga miljöer. Dessutom är en hon en begåvad persontecknare och var en och jag möter i hennes novellsamling känns levande, närvarande och trovärdig. Hon är också bra på att ta tillvara på detaljerna som är så viktiga och oftast skapar en större helhet.

Alla novellerna i samlingen håller en jämn klass, men om jag ska nämna några favoriter så kan jag börja med Tjänster och gentjänster som är en så bra historia om när vår värld möter den andra världen och om hur farligt det är att ge sig i slag med folket därifrån. Det är en finurlig och tänkvärd liten berättelse med en skön tvist.

En annan favorit är Shegerja som handlar om ett arkeologiskt sökande efter en glömd, sägonomspunnen stad. När jag läste den kände jag verkligen att jag var där, att jag var med själv, och jag tycker också att det är en fin och tankeväckande historia om att respektera det som ligger dolt.

Sedan var det ju där novellen jag läste i Mitrania – Gyllene. Till min stora glädje är den också med i Runristaren och den visade sig vara precis lika bra som jag mindes den. En intressant historia som ställer maktförhållande på sin spets och är ett så utmärkt utsnitt av en stor fantastisk väv.

Andrea Grave-Müller har helt enkelt serverat oss en mycket bra novellsamling, och det finns ingen anledning att inte läsa den genast.

Du kan köpa den på till exempel bokus