Solförmörkelse 2003

Under den partiella solförmörkelsen i slutet av maj 2003 var det inte molnigt. Jag gick upp tidigt på morgonen – den var som störst någon gång runt fem – halv sex på morgonen har jag för mig – och avnjöt det spektakulära himmelska skådespelet – efteråt gjorde jag ett tappert, men egentligen futilt försök att beskriva upplevelsen i den här lilla dikten.

Du är ensam
under den stilla
morgontimman.
Du vet att
du kommer minnas
med du vet inte hur.
Du vet att du
vill berätta
med du tror inte
att du kan finna ord.
Du vet att även
om tusen andra
ser vad du ser
kan du inte dela det
med någon.
Du är ensam
under den stilla
morgontimman.
Du är lycklig.