Ny recension av Minnen av en sång

Kulturbloggen har recenserat Minnen av en sång och är på det stora hela positiva:

Jag kan inte låta bli att få en känsla av att Centerwall har sett väldigt mycket på The Twilight Zone. Speciellt den inledande novellen ”Minnet av en sång” är väldigt mycket Zone, den hade faktiskt kunnat bli ett bra avsnitt av klassikern.

Min favorit är annars Kulturkontrollanterna där vi får följa en man som kontrollerar att svenskarna firar jul på rätt sätt, dvs följer de kulturella krav som sätts upp för medborgarskap. En berättelse där ironin döljs under en yta av allvar och parallellen till dagens debatt om kulturell tillhörighet är glasklar.

Läs hela recensionen här.

Vinnare i Instagramtävlingen

Det var verkligen inte lätt att utse en vinnare i Instagramtävlingen som jag utlyste för ett litet tag sedan, och eftersom jag och Elin på förlaget inte kunde enas bland de snygga bilderna så bestämde vi oss helt enkelt för att kora två vinnare som ni ser nedan. Grattis till Elin och Sofia som får varsitt exemplar av min nya bok Minnen av en sång.

Vill du titta på resten av bilderna så sök på #skymningssång på Instagram eller Facebook.

Elin Helmerssons vinnarbild.

Elin Helmerssons vinnarbild.

 

 

 

 

 

 

 

 

Sofia Arvetegs vinnarbild.

Sofia Arvetegs vinnarbild.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

De båda vinnarna bor dessutom på samma gatuadress fast i olika städer. Det är ett sammanträffande som nästan är lite kusligt. Som ett inslag i en märklig novell.

Vinn superhjälteantologi

För ungefär en månad sedan släpptes den eminenta antologin 13 svarta sagor om superhjältar. Jag är väldigt stolt över att medverka med en novell i samlingen som hittills har fått ett bra bemötande – läs till exempel recensionen i webbtidningen Barrikaden: Superbt om svenska superhjältar. 

13ss_superhjaltar

Vill du också läsa samlingen? Det går naturligtvis bra att köpa den på till exempel adlibris, bokus eller sf-bokhandeln, men du kan också göra ett försök att vinna den eftersom jag här och nu utlyser en liten tävling med ett exemplar av antologin som pris.

För att vara med i tävlingen behöver du skriva en limerick om superhjältar i det här inläggets kommentarsfält och när tävlingstiden har gått ut vinner helt enkelt den som enligt mig har skrivit den bästa limericken.Det går bra att skriva mer än en limerick och det är så klart bra om du skriver med någon form av kontaktinformation också, om det nu skulle vara så att du vinner.

Tävlingen håller på till och med den femte augusti! Kör hårt!

Brev från Cosmos

Skrotletarrobot_webUnder förra sommaren föddes idén att i alla enkelhet göra en novelltidskrift för science fiction och annan fantastik – jag fick snabbt med mig några medlemmar i den anrika föreningen Club Cosmos och vi lyckades knyta till oss några riktigt intressanta författare.

I all enkelhet betyder ju i såna här sammanhang en himla massa jobb, men nu kan vi äntligen med stolthet presentera frukten av våra mödor, nämligen det första numret av Brev från Cosmos. Den är helt gratis och distribueras elektroniskt som pdf eller e-pub. Perfekt att ladda ner till telefon eller plattan! Mycket nöje!

http://clubcosmos.net/brev.php

Nya noveller

Nu finns det återigen två noveller signerade min penna där ute och bara väntar på att läsas och förhoppningsvis uppskattas.

Omslaget til Waiting for the Machines to Fall Asleep

Den ena är dessutom min första novell som publiceras på engelska – det är nämligen mitt bidrag till Waiting for the Machines to Fall Asleep, en antologi utgiven av utsökta Affront Förlag med noveller av svenska fantastik och science fiction-författare. Mitt bidrag heter The Publisher´s Reader och är en fristående uppföjare till min novell Författardrömmar.

 

Den andra novellen är lite speciell och skiljer sig från vad jag skrivit tidigare. Via Undrentide Förlag fick jag frågan om jag ville bidra med en novell som skulle sätta stämning inför ett lajv. Utan att ta reda på särskilt mycket om lajvet så antog jag mig uppgiften. Kanske borde jag läst på lite mer. Eller kanske inte. Jag hade förstått att lajvet skulle handla om religionsfrågor, men jag insåg inte vilka intressanta teologiska frågor som skulle behandlas.

Men det hela gjorde det faktiskt så mycket intressantare. Jag närmade mig uppgiften med största försiktighet, bollade lite med initativtagaren till lajvet och började sedan skriva en lågmäld novell om att förlora och återfå sin tro. Idéen kom faktiskt från det samtal mellan Tolkien och Lewis som gjorde att Lewis åter började tro på Gud – men till Tolkiens besvikelse som protestant.

Lajvet har vad jag förstått blivit uppskjutet, men novellen går att i alla fall att läsa på nätet. Den som är intresserad hittar den här: https://avgorelsenstid.alternaliv.se/#novell

Mycket nöje med båda novellerna!

Intervju med Karin Tidbeck

För några år sedan var jag på besök i Malmö och fick för första – och hittills enda – besöka SF-bokhandeln där. Min blick föll på en liten bok som hette ”Vem är Arvid Pekon?”. Jag blev mycket glad då jag insåg att det var en ny, svensk fantastiknovellsamling. Jag blev ännu gladare när jag läste den för det är en helt fantastisk liten bok med märkliga, underfundiga och välskrivna noveller.

Denna lilla samling kan man säga var en språngbräda för författaren Karin Tidbeck, som också har gett ut en hyllad och intressant roman, Amatka, och håller på att bli ett stort namn internationellt – nyligen var hon till exempel nominerad till World Fantasy Award. Och nu låter hon sig bli intervjuad på min blogg.  

Du skriver ju mycket egensinnigt, och jag funderar, utan att ha för mycket kött på benen egentligen, om i alla fall inte några av dina noveller likaväl skulle kunna klassas som absurdism som fantastiskt. Var tycker du att gränsen går mellan det absurda och det fantastiska, och ska vi ens försöka dra en gräns?

Jag ser ingen konflikt eller behov av gränsdragning, det är ju en genre versus en filosofisk hållning. En fantastisk berättelse kan vara absurdistisk eller inte; en absurdistisk berättelse kan vara fantastisk eller inte. En del av mina berättelser kanske plaskar runt i absurdism, men långt ifrån alla.

Mitt förlag har just nu en tävling för att vinna min bok – kom med förslag på en ”omöjlig” novellsamling, alltså en novellsamling som är skriven av en död eller fiktiv författare. Vilken omöjlig novellsamling skulle du vilja läsa?

Jag har alltid varit sugen på att läsa Ignatius Reillys  (Dumskallarnas sammansvärjning)  verk, men vet inte om han skulle skriva en novellsamling. Förmodligen helt oläslig, men det hade varit kul.

Jag vet själv att frågan kan vara svår att ge ett kortfattat svar på, men jag kan ändå inte låta bli att ställa den: vad är det som tilltalar dig med noveller?

Noveller är ett bra sätt att utforska ett koncept eller idé, eller skriva en berättelse som behöver ett kort format. Ibland gör de ju det. För mig är det ett naturligt format att jobba i.

Finns det något hopp för den svenska fantastiska novellen?

Ganska länge trodde jag inte det, men nu har det ju dykt upp fler möjligheter att publicera, särskilt i e-format. Om folk skriver lite fler noveller är vi på god väg.

Vilka novellförfattare – och novellsamlingar – är du extra förtjust i? Finns det några som du anser att man inte under några som helst omständigheter inte får läsa?

På den första delen får jag nog säga The Birthday of the World av Ursula Le Guin, The Hidden Side of the Moon av Joanna Russ och Berättelser av Torgny Lindgren. Men det finns så många fler som bara är tokigt bra. Tiptree Award-vinnaren Kiini Ibura Salaams novellsamling Ancient, Ancient är helt fantastisk. Margo Lanagan, Kelly Link, Angela Carter, och … Tove Jansson. I stort sett alla jag har räknat upp här jobbar antingen med att riva upp gränsen mellan världarna eller att spränga gränserna för våra uppfattningar om genus, etnicitet och sociala strukturer.

På den andra delen: jag tycker det vore dumt att säga att en bok aldrig får läsas. Alla böcker kan man lära sig något av, särskilt såna som är riktigt dåliga. De jag gillar minst är väl det där feta mellanskiktet av mediokra böcker som inte gör ont att läsa men inte heller lämnar något efter sig.

Och slutligen: vad jobbar du på nu?

Mer text.

Novellmästarna: Stephen King

Om jag säger Stephen King så tänker ni väl i första hand inte på noveller, utan på romaner som är så tjocka att de skulle kunna användas som dödliga projektilvapen.

Och det är klart att det är vad han kommer att bli ihågkommen från, och det är klart att han är en grymt duktig på att snickra medryckande och skrämmande tegelstensromaner med ett persongalleri som man lätt känner för.

Men det är inte vad jag tänker på prata om nu. Jag tänker prata om Stephen King, novellförfattaren. Jag tänker tala om mannen som jämfört noveller med ”en kyss i mörkret.” Jag tänker berätta för er hur skräckmästaren också är en mästare på att bara öppna dörren på glänt och låta er ana en hel värld istället för att gå igenom den i detalj.

Jag tänker helt enkelt prata om en författare som borde skriva färre tegelstenar och fler noveller.

För att värma upp inför den här texten tittade jag lite i innehållsförteckningen till hans första novellsamling, Night Shift (en samling som dessutom har blivit belönad med Balrogpriset, bara det är ju hur fräckt som helst), och insåg hur stor roll den samlingen har spelat för mig. Det här är den sortens noveller som jag alltid velat skriva. Noveller som snabbt etablerar miljö, premisser och ger oss ett trovärdigt persongalleri över ett antal människor som känns äkta.

Det är också noveller som är så underbart skruvade – men som inte skruvar så långt att det bara blir blodbad och överdrivna skräckexcesser, utan nöjer sig med det lilla, vilket ofta duger gott och väl. ”Less is more” gäller även för skräckförfattare.

Vi har till exempel historien om företaget som verkligen, och då menar jag verkligen, ser till att du slutar röka. Vi har novellen om pojkvännen som alltid vet vad hans tjej vill ha – vilket ju naturligtvis låter bra till en början, men glöm inte att det är en novell av Stephen King. Och vi har den tragiska och skruvade historien om mannen som berättar en hemsk historia för en psykolog, utan att veta – äsch det vore tråkigt om jag avslöjade det för er. Läs själva.

King är lysande på att vända upp och ner på verkligheten och gestalta en galen idé. Hans noveller har känsla, kraft och värme. Och dessutom är hans novellsamlingar alltid försedda med dels ett underhållande förord samt ett efterord där han berättar novellernas bakgrund, vilket i alla fall jag tycker är mycket intressant.

Nä, jag blir så sugen på att läsa en novell av Stephen King att jag slutar här. Och hör ni inte mer från mig, då har jag antingen bestämt mig för att läsa om alla hans novellsamlingar. Eller så har det visat sig att jag bara är en figur i en av hans historier.

Och då kan ni ju gissa hur det har gått för mig.