Intervju med Caroline L Jensen

Caroline L Jensen

Caroline L Jensen är ett ett lysande stjärnskott på den svenska fantastikhimlen, och en av de där begåvade människorna som kan både roa och oroa. Hennes roman ”Fru Bengtssons andliga uppvaknande” är vansinnigt rolig, och novellen ”Bortom Brahms” något av de mest skrämmande jag läst (sedan är jag ju målgruppen för de som ska få djup ångest av en sådan historia). Hon har också skrivit en utmärkt och medryckande varulvsroman, ”Vargsläkte” och ger här sin syn på våra älskade monster.

Vad är det som lockar med monster i film och litteratur?

För min del är det mest två saker. Jag gillar monster dels därför att det är skönt, rent fysiskt, att bli rädd samtidigt som man sitter tryggt i läsfåtöljen eller tevesoffan och dels därför att jag alltid har identifierat mig med ”the bad guys” i all form av underhållning. Ju värre monster desto coolare blir jag by association, liksom. (Jag vet. Jag är inte normal. Bloggläsare: maila mig inte kontaktuppgifter till era terapeuter.)

Hur mycket tycker du att man kan utveckla mytologiska varelser som monster och vad tycker du då att man ska tänka på? Dina varulvar skiljer sig ju exempel lite grann från traditionen – finns det en gräns när det inte längre är samma varelse?

Jag tycker att man kan köra på som bara den och lägga till och dra ifrån, både fysiskt och mytologiskt, precis hur man vill. Vill man skapa en varulv med tentakler så är det bara att köra på. To each his own universe. Som författare har man sedan friheten att kalla sina monster för precis vad man vill.

Hmm. Rent fysiskt så tycker jag att jag har hållit mig ganska bra till den klassiska 80-tals-varulven. Jag tycker inte särskilt mycket om den sorten som är populär just nu, twilight-vovven, som jag kallar den, utan tycker att en varulv ska se ut mer som de gör i Underworld. Däremot har jag ”befriat” mina varulvar från att styras av månen, och just när man pillar mycket i den grundläggande mytologin kan det vara läge att kalla dem för något annat. Jag kallar också mina varelser för Versipellis – skinnvändare – oftare än jag kallar dem varulvar i texten av just den anledningen, för att inte hardcore varulvsfans ska gå i taket.

Jag har ett minne av att jag i en intervju med dig har läst att du velat skriva om vampyrer, men valde bort de eftersom de har blivit så mesiga de senaste åren. Varför inte se till att göra dem till de livsfarliga mördare de kan vara igen?

Nej, jag valde bort dem _främst_ för att de hade blivit så vanliga. Det fanns en vampyr i var och varannan bok/teveserie när jag skulle börja skriva. Sedan kan jag ha sagt något om att jag inte gillar den nya tidens mjäkvampyrer som blir kära i sin mat (Läs Edward Cullen), utan längtar tillbaka till vampyren som monster. Det där med att tråckla tillbaka vampyren till just monster har för övrigt Justin Cronin gjort alldeles förträffligt i sina böcker ”Flickan från ingenstans” och ”De Tolv”. Jag valde varulvarna för att de, förutom sin uppenbara monsterpotential, var relativt orörda i svensk skräcklitteratur. Jag kommer förmodligen skriva om vampyrer någon gång. Det är nog oundvikligt, men exakt vilken sort har jag inte bestämt mig för än.

Apropå vampyrer. Spike, Lestat eller Dracula?

Lestat. Alla gånger. Han är en utmärkt sammansmältning av det vackra och det farliga hos vampyren. Visst, han är snygg och belevad, men samtidigt ultrapsykopat och du vill inte ha honom i hasorna i en mörk gränd.

Favoritmonster och varför?

Just nu är jag inne i en zombieperiod. Jag och resten av världen, verkar det som. Men det där går i vågor. Zombien är cool som monster eftersom det inte finns någon möjlighet alls att resonera med den. Det finns ingen dualitet (vilket i sin tur är det som gör varulven cool). Den är bara hunger, smuts och död och helt obeveklig i sin strävan att komma åt din hjärna och ditt kött.

Kan du rekommendera några bra böcker om monster?

Justin Cronins böcker är fantastiska. Och i Neil Gaimans senaste ”The ocean at the end of the lane” finns det en del riktigt otäcka varelser. Anders Fager skriver utmärkt svensk monster-tentakel-skräck och bör läsas av varje monsterälskare med självaktning. Åh, och om det finns någon på planeten som inte har läst Kings ”Det” ännu så måste de göra det.

Jag är säkert inte ensam om att undra när du kommer ut med nästa del i din varulvstrilogi. Hur går det?

Det kommer ingen fortsättning. Förlaget som gav ut del ett har gått i konkurs, och intresset från andra förlag för att ta över mitt i en pågående trilogi har varit svagt. Men det kommer definitivt fler monster från mig. Till våren släpps en roman som har arbetsnamnet ”Demonologi för nybörjare” på Bonnierimprintet MIX Förlag. Den handlar mycket kortfattat om att helvetet (pga interna strider) rämnar, spricker och väller ut över resten av skapelsen. Och så då givetvis en pojke som måste försöka ställa allt tillrätta. När man har hela helvetet och alla dess demoner att släppa lös över jorden blir det monsterfest, det kan jag lova.

Om ni precis som jag blir lite sura på att det inte kommer någon fortsättning på Vargsläkte så kan man i alla fall trösta sig med novellen Rovdjur som är något av en sidohistoria.