Tjena alla monsterdiggare

Jag läste i somras en artikel som handlade om att sjöjungfrur är den nya trenden (efter vampyrer, änglar och vad det nu mer har varit), och i slutet av artikeln nämndes något som kallas för merpires, alltså mermaid-vampires!

Jag blev naturligtvis helt såld.

Eftersom vi författare oftast kan vara lite lätt maniska så hade jag inget annat val än att skriva en novell om dessa simmande monster. Ni behöver dock inte oroa er för att det ska vara med någon historia om merpires i samlingen som snart kommer ut, även om boken inte är helt fri från monster av olika slag.

Det är så mycket som attraherar med monster i film och litteratur – dessa övernaturliga livsfarliga varelser som det inte går att resonera med. Som det egentligen inte går att besegra. Och som därför gör att även i en historia där du vet att hjältarna kommer att klara sig så blir det intressant eftersom du undrar hur de ska göra det.

Monstren i Skymningssång håller en ganska låg profil, och är ganska så klassiska; vampyrer (land-baserade), drakar, zombies (eller något liknande) och kanske till och med skogsrån. Dessutom är det roligt att stoppa in varelser från Lovecrafts mytologi som i Fasan i Alsterskogen (den som kan sin Lovecraft inser nog snabbt vilken av hans noveller det är en blinkning till). Men det är ändå roliga att skapa sina egna monster, vilket jag anser att jag gjort i Svaret får den som vinner.

Det finns mycket mer att säga om monster, och jag tror att det forfarande går att skriva bra historier om dem. Och det är bara att blicka djupt ner i det mänskliga psyket för att göra dem trovärdiga. Tänk bara på följande citat av Carl Gustav Jung:

”It is a frightening thought that man also has a shadow side to him, consisting not just of little weaknesses- and foibles, but of a positively demonic dynamism. The individual seldom knows anything of this; to him, as an individual, it is incredible that he should ever in any circumstances go beyond himself. But let these harmless creatures form a mass, and there emerges a raging monster; and each individual is only one tiny cell in the monster’s body, so that for better or worse he must accompany it on its bloody rampages and even assist it to the utmost. Having a dark suspicion of these grim possibilities, man turns a blind eye to the shadow-side of human nature. Blindly he strives against the salutary dogma of original sin, which is yet so prodigiously true. Yes, he even hesitates to admit the conflict of which he is so painfully aware.”

Det finns också något i monsterskildringar som speglar oss själva likaväl som det lyfter fram våra värsta mardrömmar. Eller i bland: drömmar. Drömmar om det monster kan ge oss. Rikedom, makt, odödlighet.

Annonser

2 thoughts on “Tjena alla monsterdiggare

  1. För mig är det nog mest så att ”människan är människans varg”, att monstret ruvar bakom pannbenet på en homo sapiens. Mörka tankeförvrängande drömmar i en människas själ — the Dark Side of the Force, för att citera George Lucas. Den frivilliga vandringen på sluttningen ned mot skuggorna, även om den inledningsvis är stensatt med goda föresatser. De drömmar om ”renhet” och ”klarhet” som leder till hat, vrede och förakt.

    • En helt riktigt iaktagelse, och det mest skrämmande är ju oftast en mänsklig skurk. Utan att berätta för mycket så är det ju delvis ett tema i novellen Svaret får den som vinner – vem är det största monstret, människan eller demonen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s