Tolkien och jag del fem: Utställning i Paris

Den 22 oktober i år öppnade en stor utställning om Midgård och JRR Tolkien på Bibliothèque national de France (BnF) alltså franska national­biblioteket, som har anor från 1300-talet och är ett av världens största bibliotek. BnF har flera filialer, men utställningen är i den nybyggda Bibliothèque Mit­terand i Paris. Förutom sina stora samlingar lyfter också biblioteket fram olika författare i sina utställningssalar.

Allas vår John Ronald Reuel Tolkien är den förste icke-franskspråkige författare av vilken biblioteket inte har några manuskript i sina sam­lingar som får egen utställning – och om man ser till vilket intresse det finns för hans verk så är det egentligen inte så konstigt.

Fransmännen gillar Tolkien, Christopher Tol­kien bor sedan många år tillbaka i Frankrike med sin fru Baillie och här finns en stor kunskap och respekt för Tol­kiens värld, verk och även forskning.

Jag lyssnade bland annat på en podd med Leo Carruthers, professor emeritus vid Sorbonne, som kom i kontakt med Tolkien genom hans språkstudier, och först senare upptäckte att han var författare också. Överhuvudtaget upplever jag att man tar Tolkien och fantasy på allvar i Frankrike. Den lite nedlåtande synen som vi kan hitta i Sverige finns säkert också, men när jag har läst artiklar och lyssnat på poddradio så har ämnet behandlats med stor respekt av litteratur­vetare och andra kulturprofiler. Referenser till såväl William Morris som JK Row­ling är inte ovanliga. Fantasy behandlas som vilken sorts litteratur som helst helt enkelt.

Vincent Ferré som har varit huvudansvarig för utställningen är själv professor i litteraturveten­skap. Han är bland annat expert på Proust och medeltida litteratur – och det är inte första gång­en jag hör talas om någon som har snöat in sig på både Proust och Tolkien. Jag har hört andra som har sagt att Ringarnas herre och På spa­ning efter den tid som flytt är en lika stor läsupp­levelse, men det är en madeleinekaka som vi får spara till ett annat tillfälle.

Vincent Ferré har också hjälpt till med den nya franska översättningen av Lord of the Rings, och på The Tolkien Estates webb hittar ni några av hans artiklar (på engelska).

Utställningen om Tolkien har tidigare visats i Oxford, även om den inte är riktigt likadan i Frankrike. Redan 2016 hörde Bodleian Library av sig till BnF och undrade om det fanns ett int­resse av att flytta över utställningen. Det gjorde det, och material som redan fanns i Frankrike kunde också läggas till. Exempelvis fanns origi­nalen till Mr Bliss och Breven från jultomten hos Christopher och Baillie Tolkien i Provence. Från BnF:s samlingar kunde medeltida skrifter och annat som inspirerat Tolkien läggas till – något jag noterade där var bland annat ett exem­plar av Bland tomtar och troll med John Bauers fina illustrationer.

Familjen Tolkien har alltså varit inblandad i ut­ställningen, även om i alla fall Christopher har hållit en relativt låg profil. Baillie är intervjuad i bibliotekets tidning och Cristophers son Adam Tolkien (som bland annat har hjälpt till med utgivningen av Children of Húrin och översatt några av History of Middle-Earth böckerna till franska) har besökt biblioteket och pratat om sin farfars verk.

Eftersom jag ju gärna besöker Paris så bestäm­de jag mig nästan så fort jag fick höra talas om utställningen att jag måste dit för att se den. Det ångrar jag verkligen inte, för det är en helt fan­tastisk utställning.

En så här stor samling av Tolkiens egna origi­nal är helt unik och det är magiskt att se allt: handskrivna sidor ur Lord of the Rings, skisser, målningar. Det är helt enastående och nästan lite överväldigande. Olika kartor, olika versioner av skisser på till exempel Morias portar.

Det var en hisnande känsla att stå framför Tol­kiens originalmålning av Smaug på sin skatt­hög, för att ta ett exempel. Jag fick nästan nypa mig några gånger för att försäkra mig om att jag inte drömde. Det här var saker skapade direkt av JRR Tolkiens hand och jag blev nästan förvånad hur starkt berörd jag blev. Jag är ju nörd, men ändå! Det väcker något inom en att se originalet, att känna närheten till den som har skapat det.

Fantastiska är också de stora bonaderna som vävt med JRRT:s målningar som förlaga. Dessa har tidigare hängt i en kyrka i södra Frankrike. När utställ­ningen packas ner ska de tydligen till Oxford och jag gissar att man kommer att kunna be­skåda dem där i framtiden.

Vägen genom Midgård i utställningen gick ge­nom de olika folken – naturligtvis började det med hobbitar och avslutades med valar. Det kändes som en lämplig uppdelning och det var intressanta och initierade texter om Midgård och dess folk. De flesta texterna fanns både på franska och engelska.

Även Tolkiens liv fick lite utrymme, en av läsesalarna i Oxford var vackert avbildad, lik­som flera fina familjebilder. Här fick vi också ta del av målningar och texter från hans verk som inte utspelar sig i Midgård (såsom tidigare nämnda Mr Bliss) men också ett brev från CS Lewis (strax efter att denne hade läst en version av Lord of The Rings runt 1949). Ett av de fi­naste objekten var ett av Tolkiens första brev, som hans mamma hade dikterat och skickat till pappa Arthur.

Utställningen pågår till och med den 16 febru­ari och har ni möjlighet att åka så gör det. Och om ni vill ha tips på restauranger och annat som kan vara värt att besöka i ljuset stad så får ni hemskt gärna ladda ner min Parisguide nedan.

paristips2019

BnFs sida om uställningen (engelska)