Läsåret 2017

Så har helt plötsligt den här planeten snurrat ytterligare ett varv runt solen och vi påbörjar ett nytt år, med nya utmaningar, nya sorger och nya glädjeämnen. Eller om det är samma som förra året. Jag vet inte riktigt, men jag vet att det brukar vara kotym att sammanfatta den gågna solvarvet på något sätt. Vissa gör det med olika listor, men som alla civiliserade människor så brukar jag göra det genom att reflektera lite kring vad jag har läst.

Allt som allt hann jag med att läsa 39 böcker under 2017. Det får väl anses vara tillräckligt många, särskilt som några var tämligen tjocka, som till exempel de två första delarna i fantasyeposen The Deed of Paksennarion av Eliszabeth Moon och Memory, Sorrow and Thorn av Tad Williams. Men föga förvånande har novellsamlingar och antologier stått för de främsta läsupplevelserna.

Lucia Berlins Handbok för städerskor var till exempel en enastående läsupplevelse med knivskarpa och gripande noveller som virvlar genom ett fascinerande liv i USA och Latinamerika. Historier som känns, som berör. Mycket bra. En annan spännande samling var Invisible Planets som är något som sympatiskt som en antologi med kinesisk science fiction. Det mesta var välskrivet, tänkvärt och angeläget. Kul också med science fiction från en annan kultursfär. Harlan Ellisons Strange Wine var också mycket bra, men eftersom Ellison är en av mina favortiförfattare så var det inte så förvånande. Jag läste också om Tove Janssons underbara novellsamling Det osynliga barnet för första gången på många år och det är som alltid som att komma hem att kliva in i Mumindalen och få sig en kopp kaffe på verandan tillsammans med mamman och pappan, Mumin, Sniff och kanske också Snusmumriken. En på många sätt gripande läsning var Johan Fricks Enkel biljett till nattens ände. Inte bara för att det är en förbaskat bra bok, utan också för att jag kände Johan och fick provläsa några av novellerna innan de publicerades. Johan gick tyvärr bort strax innan boken kom ut, och jag har väntat lite med att läsa den, inte minst för att jag redan i förväg visste hur jobbigt det skulle vara att läsa ut den och inse att jag inte skulle kunna gå ner till sf-bokhandeln i Göteborg och diskutera den med honom.

Romanerna jag har läst har kanske inte gripit mig lite mycket, men det finns guldkorn. Minuten efter att Sara Danius hade tillkännagett att Kazuo Ishiguro tilldelades nobelpriset i litteratur lyckades jag reservera Återstoden av dagen på biblioteket och kan bara konstatera att det är en helt makalöst bra bok som jag verkligen kan rekommendera. Jag vill också lyfta upp Lupina Ojalas Toner av guld som är en välskriven och sympatisk svensk fantasyroman om en ung mans upplevelser när han anländer till en storstad för att finna ett nytt liv.

Apropå fantasy så har jag, ett antal år efter alla andra, börjat läsa Harry Potter-böckerna. Jag läser dem högt för min dotter och även om jag kanske inte är alltför imponerad så är det fortfarande väldigt trevligt läsning och framförallt har vi kul när vi upptäcker litteratur tillsammans. Och det är viktigare än mycket annat. Vi hoppades dessutom ner i kaninhålet nu i slutet av året vilket så klart är en rolig och surrealistisk upplevelse. Vi valde också att läsa utgåvan av Alice i underlandet som Tove Jansson har illustrerat. Det kan knappast bli bättre!

Det var några rader om vad jag har läst. Nu får du gärna rekommendera några av alla böcker du har läst under det gågna året!

Annonser

Vid min svans!

Det är väl få som inte har uppmärksammat att det i dag är hundra år sedan Tove Jansson föddes. Hennes historier om Mumintrollet och hans familj ligger mig väldigt varmt om hjärtat och har alltid varit en del av mitt liv. Till skillnad från många andra författarskap kan jag faktiskt inte minnas när jag blev introducerad till böckerna, och det är för mig något väldigt tryggt.

Mumintrollen fanns helt enkelt alltid där när jag växte upp, och det förklarar väl ett och annat. Det är väl därför min första reaktion när jag ser en skylt som säger ”Gå gärna på gräset” är att jag tänker att det inte är en hemul som är parkvakt. Det är väl därför jag myser när det regnar mot taket vid läggdags. Det är därför jag tycker att det är så viktigt att notera färgen på den första fjärilen jag ser varje år.

Tove Jansson har, med sin fantastiska fantasi och sitt underbara språk, verkligen präglat mitt liv. Och det är något jag bara kan vara djupt tacksam för. De världar hon skapade, det underbara persongalleri hon byggde upp och de såväl tankeväckande som spännande historier hon berättade är helt enkelt underbara, drömmande och något som jag alltid kommer att återvända till.

Tack så mycket för alla berättelser Tove Jansson, och grattis på hundraårsdagen.

Mina barn är även de på väg in i Mumindalen. Här på den fantastiska utställningen baserad på "Vad hände sen?" som har funnits på stadsbiblioteket i Göteborg.

Mina barn är som synes även de på väg in i Mumindalen. Här på den fantastiska utställningen baserad på ”Vad hände sen?” på stadsbiblioteket i Göteborg.