Läsåret 2020

Jag har hört en och annan som har uttryckt att en fördel med pandemiåret 2020 är att de har haft tid över till annat. Till exempel att läsa. För mig har det väl snarare varit tvärtom då jag inte har varit permitterad och eftersom jag har jobbat hemifrån så har jag inte kunnat utnyttja bussresan till jobbet för att läsa som jag brukar göra.

Men det betyder ju inte att jag inte har fått möjlighet att sätta mig då och då med en god bok och allt som allt har jag hunnit med att läsa 50 böcker under året. Många bra, riktigt bra till och med, och några som jag inte var lika imponerad över.

Då jag fortsätter att fördjupa mig i svenskspråkig fantasy har det också präglat läsningen till stor del. Här sticker bland annat Kristina Hårds trilogi om Kaiserarvet ut. Det är en riktigt välskriven och spännande serie med lockade ingredienser som troll, girighet och luftskepp. Rekommenderas varmt!

Jag tyckte också om Anders Björkelids Berättelsen om blodet. Även den en välskriven svensk fantasyserie. Serien som helhet är bra men den tredje boken som skiljer sig lite från de övriga är helt enkelt mästerlig.

I samma genre vill jag också rekommendera Marie Hermansons novellsamling Det finns ett hål i verkligheten och finlandssvenska Maria Turtschaninoffs gripande roman Anaché.

Men jag har ju läst annat än svenskspråkig fantasy – jag har också läst engelsk fantasy på franska! Eftersom jag läser om Ringarnas Herre ungefär vart tredje år så tyckte jag att det kunde vara intressant att ge mig an den franska nyöversättningen den här gången. Det var onekligen en intressant (och lite krävande) uppgift, men någonting som var mödan värt. Den nya franska översättningen är riktigt bra, den är varligt utförd och stor möda har lagts på att få till bra översättningar av namnen.

Till exempel så heter Frodo och Bilbo Bessac i efternamn, vilket inte bara följer Tolkiens översättningsanvisningar utan också behåller Bilbos allierande initialer. För Tolkien var det ju viktigt att herrarna hette något med väska i efternamn. Secker heter de ju i den nya svenska översättningen (och i den danska också om jag inte missminner mig) och Sacquet i den gamla franska. En besace är helt enkelt en axelväska, så det passar ju onekligen bra och blir mycket snyggare än Sacquet.

Efter den här lilla utvikningen så är det kanske någon som undrar om jag läst något annat än fantasy och det får jag ju erkänna att jag givetvis har gjort. Här kan jag till exempel rekommendera Lina Wolffs helt magnifika roman De polyglotta älskarna och Olga Tokarczuks novellsamling Spel på många små trummor.

Bland besvikelserna hittar vi bland annat en klassiker och en lite nyare bok. Klassikern var Jules Vernes Jorden runt på 80 dagar. Det är väl visserligen en rätt charmig historia, men det som slog mig var hur den nästan helt saknar spänning. Ganska fascinerande för vad som väl brukar kategoriserar som en äventyrsroman.

Den andra besvikelsen var Ted Chiangs (av många efterlängtade) novellsamling Exhalation. Chiang kritiserar ju ibland för att trots briljanta idéer inte alltid når fram vad gäller personskildringar och gestaltningar.

Trots detta var jag väldigt förtjust i hans första novellsamling Stories of Your Life, där det förutom de intressanta idéerna fanns en värme som sken igenom även när gestaltningen brast.

Men tyvärr levererade inte Exhalation på samma sätt. En del av novellerna är visserligen fina och tänkvärda och funkar som bäst när han skriver utifrån sina egna begränsningar som författare. Men det som verkligen drog ner helheten var den ofantligt stolpiga och oengagerade kortromanen The Lifecycle of Software Objects som upptar en inte oansenlig del av samlingen.

Jag blev nog mer irriterad på Chiangs redaktör som hade tagit med historien i boken än på Chiang själv. Efter att jag hade tragglat mig igenom den så fick jag reda på att The Lifecycle of Software Objects har fått Hugo-utmärkelsen för bästa kortroman. Visserligen är Hugo inte nödvändigtvis någon garanti för kvalité, men att så många läsare röstar fram en så uselt utförd berättelse är bara bedrövligt. Stories of Your Life kom för övrigt ut på svenska i höstas, så mitt tips är att strunta i Exhalation och istället lägga pengarna på att stödja utgivningen av science fiction i Sverige. Och du köper den så klart på sf-bokhandeln!

Då var det betydligt intressantare att läsa Skuggan på världens botten, en samling med noveller av den säregna författaren Thomas Ligotti. Ligotti räknas av många som skräckmästaren HP Lovecrafts arvtagare. Jag misstänker att det delvis är på grund av det lite ålderstigna språket (fast till skillnad från Lovecraft så kan Ligotti skriva dialog), fast mest på grund av det tematiska idéinnehållet. Men där Lovecraft gestaltar människans ensamhet i universum med diverse ofattbara monster så är Ligottis fasa mer skugglik och det många brukar lyfta fram är hans nihilism. Dessutom är de flesta av hans noveller betydligt märkligare än Lovecrafts, riktigt ”weird” och ibland bara med en rätt ytlig handling som ram för hans tankar och språk.  Mycket intressant, men jag tror att jag förlorade 1D6 sanity points på att läsa den från pärm till pärm!

Nå, på det stora hela är jag nöjd läsåret och är naturligtvis nyfiken på vad just du kan rekommendera som du läste förra året?

Läsåret 2019

Jag tänker mig att man har på sig januari ut att skriva något klokt om föregående år, även om det anses lämpligt att få det gjort i början på månaden och sedan ägna sig helt och fullt åt det nya året och dess möjligheter. Med andra ord är det hög tid för mig att summera 2019 och som traditionen bjuder gör jag det genom att se tillbaka på vad jag läste under året.

Allt som allt blev det 35 böcker. Något mindre än genomsnittet, men å andra sidan läste jag en del böcker som var hyfsat omfångsrika och ytterligare andra som tog ganska lång tid.

En av de stora läsupplevelserna var Bertil Mårtenssons klassiska fantasytrilogi Maktens vägar. Jag har läst den en gång tidigare, men det var så länge sedan att jag inte kom ihåg särskilt mycket. Det är i vilket fall som helst verkligen bra böcker som jag kan rekommendera, även om de är lite svåra att få tag på. En längre recension hittar ni faktiskt här på bloggen!

Jag försöker dessutom konsumera så mycket svenskspråkig fantasy som mycket och en riktigt fin roman var finlandssvenska Maria Turtschaninoffs Arra. Lyckligtvis har jag fler av hennes böcker i bokhyllan, för det här gav mersmak.

En tjock bok som jag närmast slukade var Bengt Ohlssons Rekviem för John Cummings som handlar om punklegenden Johnny Ramones sista år. Den är väldigt välskriven och medryckande och dessutom intressant eftersom den får dig att fundera på om det är OK att skriva en roman – inte en biografi – om en person som levde för inte så länge sedan (Johnny Ramone/John Cummings dog 2004). De flesta av oss reagerar väl inte nämnvärt på en roman som handlar om en historisk person, men var går gränsen? John Cummings änka hotade mycket riktigt med att stämma det svenska förlaget vars advokat förklarade att lagstiftningen i Sverige och USA är annorlunda i avseendet. Bra bok är det i alla fall.

Den enda läsutmaningen jag brukar ta mig på är att läsa någon klassiker som jag har förbisett. Ibland lyckas jag, ibland inte. I år får var det dels en roman och dels bekantskap med ett författarskap. Roman var Michail Bulgakovs Mästaren och Margarita. En märklig och underhållande bok. Författarskapet var Robert Silverberg som nog får räknas bland klassiska science fiction-författare. Jag plöjde mig igenom den tjocka samlingen Phases of the Moon med noveller och kortromaner från Silverbergs långa karriär och det är helt enkelt lysande. Varför, varför har jag inte läst något av honom tidigare? Det är välskrivet, spännande och precis som all briljant science fiction riktig idélitteratur. Lyckligtvis finns det mycket mer av honom att läsa.

Lite speciell läsning var antologin Tjugo sällsamma berättelser jag fann i en garderob. Den kom nämligen ut som resultat av en novelltävling där jag satt med i juryn. Premissen var att skriva en fantastiknovell kring ett klädesplagg som ställs ut i utställningen ”Göteborgs garderob” på Göteborgs stadsmuseum. Det var en ny och mycket givande erfarenhet så jag vill passa på att tacka Lupina Ojala på Catoblepas förlag som bjöd in mig som jurymedlem.

Året avslutades med att jag läste Den femte årstiden, första delen i N.K. Jemisins trilogi Den söndrade jorden. Det är en väldigt bra och lite annorlunda fantasyroman som också har väldigt höga litterära kvaliteter, inte minst för att den är utsökt komponerad. Nu när vi är en bit in på det nya året så har jag även läst del två och tre och även om de inte håller lika hög klass kan jag klart säga att hela serien är väl värda att läsa.

Ja, det var lite om vad jag läste under förra året. Vilka böcker sticker ut från din läshög som du vill rekommendera?