Läsåret 2014

I början av förra året tänkte jag att nu är det väl dags även för mig att läsa de där böckerna om Engelsfors som alla pratar om. Man kan väl säga att jag bara lade undan böckerna när det var absolut nödvändigt. Olyckligtvis har jag och min omgivning olika åsikter om vad som är nödvändigt – till exempel tycker min arbetsgivare att jag ska prioritera mitt jobb framför min läsning – men i stort sett sträckläste jag de tre böckerna.

Och sedan fortsatte jag av bara farten. Jag läste inte mindre än 52 böcker förra året, vilket jag tycker är lagom många för en heltidsarbetande småbarnsförälder som dessutom då och då skriver egna små berättelser.

Eftersom jag går efter devisen livet är för kort för dåliga böcker så har jag också haft ett synnerligt angenämt läsår. Det är svårt att plocka ut de bästa böckerna, men några som har höjt sig lite över genomsnitten kan jag ändå nämna, som till exempel Gabriella Håkanssons monumentala och mycket fascinerande Aldermanns arvinge. Helt enkelt en väldigt bra bok. Jag ser fram emot del två som ligger hemma och väntar otåligt på att bli läst.

En annan mycket intressant bok är Anna Kerubis Karma Boulevard. Lite osäker på om det egentligen är en roman eller en novellsamling, men jag verkligen älskar Kerubis sätt att skriva och den mycket speciella värld hon skapar.

Jag såg också till att läsa en av de där böckerna man bör ha läst, närmare bestämt Harper Lees To Kill a Mockingbird. Den är verkligen så bra som alla säger att den är, och när det som nu är så tydligt hur många fördommar som fortfarande har bitit sig fast i samhället känns den extra viktig.

Dessutom vill jag nämna novellsamlingarna Stories for the end of the world av Eric Shapiros samt Runristaren av Andrea Grave-Müller. Det är böckerna ni ska läsa gott folk!

2014 bjöd även på lite trevlig omläsning. Det var ju hundra år sedan Tove Jansson föddes så det var ju ofrånkomligt att inte läsa lite muminböcker. Trollkarlens Hatt och Farlig Midsommar läste jag dessutom högt för min dotter vilket vi uppskattade båda två. Till julen såg vi också en dramatisering av Trollkarlens Hatt på Västerås stadsteater. Eftersom jag fyllde 42 i slutet av augusti så var det ju förresten inget annat att göra än att läsa om The Hitchhiker´s guide to the Galaxy. Men omläsningen tar inte slut där – för vart tredje år plockar jag upp JRR Tolkiens The Lord of The Rings och förflyttar mitt medvetande till Midgård. Det är lika fantastiskt varje gång och jag gråter forfarande när Frodo seglar iväg från de grå hamnarna.

Läsåret avslutades dessutom på bästa möjliga sätt – med Erik Granströms Vredesverk. Bättre än så blir det knappast.

Och nu vill jag gärna veta vilka böcker som förgyllde ditt läsår!

Recension av Runristaren av Andrea Grave-Müller

Första gången jag läste en novell av Andrea Grave-Müller var flera år sedan i den numera nedlagda tidskriften Mitrania. Det som slog mig var, förutom att det var en väldigt välskriven historia, hur elegant författarinnan lyckades skapa en fiktiv värld som kändes så mycket större än novellen. Hon gav mig en trygghet som läsare och fick mig känna mig förvisad om att det fanns så mycket mer. Att den sekundära världen existerade utanför novellen.

Mina förväntningar, när jag började läsa novellsamlingen Runristaren, var alltså stora. Och lyckligtvs infriades de. Novellerna är inte bara bra, välkskrivna och underhållande, de lyckas också samtliga med att fånga upp den där känslan av att de är historier som inte bara står för sig själva, utan som är historier från en annan större värld.

Nu får jag uppfattningen av att många av novellerna i samlingen utspelar sig i samma fiktiva värld, men jag behöver nog läsa om den minst en gång för att kunna lägga pusslet ordentligt.

Andrea Grave-Müller skriver i vilket fall som helst väldigt säkert och har ett mycket behagligt språk. Hon är duktig på att bygga upp stämningar och att måla trovärdiga miljöer. Dessutom är en hon en begåvad persontecknare och var en och jag möter i hennes novellsamling känns levande, närvarande och trovärdig. Hon är också bra på att ta tillvara på detaljerna som är så viktiga och oftast skapar en större helhet.

Alla novellerna i samlingen håller en jämn klass, men om jag ska nämna några favoriter så kan jag börja med Tjänster och gentjänster som är en så bra historia om när vår värld möter den andra världen och om hur farligt det är att ge sig i slag med folket därifrån. Det är en finurlig och tänkvärd liten berättelse med en skön tvist.

En annan favorit är Shegerja som handlar om ett arkeologiskt sökande efter en glömd, sägonomspunnen stad. När jag läste den kände jag verkligen att jag var där, att jag var med själv, och jag tycker också att det är en fin och tankeväckande historia om att respektera det som ligger dolt.

Sedan var det ju där novellen jag läste i Mitrania – Gyllene. Till min stora glädje är den också med i Runristaren och den visade sig vara precis lika bra som jag mindes den. En intressant historia som ställer maktförhållande på sin spets och är ett så utmärkt utsnitt av en stor fantastisk väv.

Andrea Grave-Müller har helt enkelt serverat oss en mycket bra novellsamling, och det finns ingen anledning att inte läsa den genast.

Du kan köpa den på till exempel bokus