Recension av Färdvägar

I den hyfsat strida strömmen av svensk fantastik som har getts ut under de senaste åren är novellsamlingar något underrepresenterade. Det har naturligtvis sina förklaringar, en är att det inte säljer tillräckligt mycket, men eftersom jag är väldigt förtjust i novellformatet (kanske inte överraskningar med tanke på att jag själv har gett ut två novellsamlingar) så tycker jag det är lite synd.

Men å andra sidan blir jag desto gladare när det dyker upp svenska novellsamlingar. Med fantasynoveller! Och jag blir extra glad när de är så välskrivna som Jenny Greens debut Färdvägar.

Samlingen består av tio noveller som alla på något sätt kan klassificeras som fantasy. Vissa är en stort samtidsfantasy, en variant av vår värld med magiska inslag, och ytterligare några noveller utspelar sig en sekundärvärld. Det finns vissa saker som pekar mot att det kanske är samma sekundärvärld, men det ska jag för säkerhetskull låta vara osagt.

Helt klart är dock att Jenny Green väldigt fint etableras oss i sekundärvärlden och inte tvekar att låta oss känna oss hemma med ganska få berättartekniska medel. Green förstår att hon skriver för en läsekrets som fattar att det är fantasy och ödslar därför inte mycket tid på att förklara den värld som är skådeplats för historierna. Det är ju ändå en speciell konst att avgöra vad man ska eller inte ska ha med i det kortare formatet och det är något Jenny Green behärskar väl.

Ett exempel på det här i novellerna Källan 1 och 2, där vi mer eller mindre doppar fötterna i ett större världsbygge och anar en gedigen bakgrundshistoria. Det gör ju att jag som läsare bli trygg i förvisningen i att författaren kan hantverket och därmed kan njuta till fullo av de fina och välskrivna novellerna.

Även i de som utgår från vår egen värld tycker jag att hon behärskar konsten att etablera de magiska inslagen på ett bra sätt och personernas reaktioner blir trovärdiga inför det som händer. Här briljerar Green främst i All hennes livskraft, som kanske också är samlingens starkaste novell. Vackert, stämningsfullt men också skrämmande.

All hennes livskraft är också en bra exempel på ett av samlingens genomgående teman: relationer. För något gemensamt för novellerna är just möten mellan människor och hur olika situationer för oss att reagera på olika sätt, hur vi bryr oss om varandra och agerar tillsammans. Jag uppskattar dessutom hur bra hon är på att skriva om relationer – och i alla fall jag tycker att det här i bland kan vara en lite svagare ingrediens i mycket fantasylitteratur vilket gör att jag menar att det här tillför något.

Jenny Greens Färdvägar en mycket fin novellsamling, och jag hoppas att vi får se mer av författaren. Tyvärr finns den endast som e-bok, men även om man som jag föredrar att läsa en pappersbok så är trots allt novellformatet helt OK för e-böcker. Så tveka inte, ladda ner Färdvägar till din platta eller telefon!

Adlibris

Bokus

Storytel

1 tanke på “Recension av Färdvägar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s