Tolkien och jag del tre: dikterna

JRR Tolkien var ju som bekant inte direkt en oambitös författare. Förutom att han hade för avsikt att skapa en fullvärdig mytologi och hittade på egna språk så kryddade han sitt stora epos med en mängd dikter och sånger.

Det finns väl knappast någon statistik över hur många som struntar i att läsa verserna, men det är säkerligen en och annan som snabbt har bläddrat förbi Bilbos långa dikt om Eärendil som han deklamerar i Eldens sal i Riftedal, eller som inte kan bry sig för fem öre om Aragorns sång om Beren och Luthien som han sjunger ute i vildmarken för hobbitarna.

Det är naturligtvis OK om du är en av alla de som struntar i verserna. Du får läsa dina böcker precis som du vill och jag tänker inte åka hem till dig och sjunga dvärgarnas disksång som straff (även om det är frestande).

Men jag tycker ändå det är synd att hoppa över dikterna, och jag tycker att läsningen inte är komplett utan dem. De är av skiftande kvalitet, men ger något mer åt historien. De ger djup, känsla och stämning.

De används mycket smart för att berätta Midgårds historia, som i ovan nämnda verser men även till exempel i sången om Nimrodel och dikten om Gil-galad. Redan i Hobbiten får vi ju dessutom smakprov på detta som när dvärgarna sjunger om sitt förlorade hem i början av äventyret.

Det här en kul dimension till Ringarnas Herre, och ett smart sätt att förstärka känslan av att böckerna uttpelar sig i ett komplett fiktivt universum när historia återberättas genom verser, sagor och sånger.

Och det här är ju egentligen inte så konstigt, med tanke på att JRR Tolkien hade ett stort intresse för det poetiska berättandet, använde sig av versepos i sina egna studier och undervisning. Han översatte Beowulf redan på 20-talet (en översättning som ju gavs ut för några år sedan). Han skrev egna långa poem – till exempel gavs ju hans oavslutade The Fall of Arthur ut förra året. Tidigt skrev han också diktepos i den sekundärvärld som han senare skulle bli världsberömd för. Húrins barn skulle till exempel bli en lång alitererande dikt från början, men fann till sist sin slutliga form i prosa. Visserligen jobbade han med historien i nästan hela sitt liv – han var ju inte direkt känd för att avsluta det han höll på med – och gavs som så mycket annat ut postumt.

Det finns i dock en annan anledning till att jag uppskattar verserna så mycket – det är för att det visar att Tolkiens Midgård är en värld där poesin är betydelsefull. En värld där poesi tas på allvar. En värld där skalderna och poeterna står högt i kurs.

Nu följer vi ju bara en handfull individer i Midgård, men det känns ändå talande att såväl trädgårdsmästaren Sam som det förenade kungariket Gondor-Arnors blivande konung Aragorn skriver och deklamerar poesi. Det är talande att de nästan när som helst under den farofyllda resan läser dikter och sjunger sånger för varandra.

För Midgård är en poetisk värld, och även vid de tillfällen när författaren inte fick till en allt för engagerande dikt så är det i grund och botten något bra. För poesi kan vara som Eärendils ljus i en mörk passage eller som klart entvatten i en mörk skog.

Så därför, hoppa inte över dikterna nästa gång du läser Ringarnas Herre. Lita på mig när jag säger att boken blir bättre av alla dessa verser. Fast jag är, dyre läsare, egentligen övertygad om att du redan visste det.

Annonser

10 thoughts on “Tolkien och jag del tre: dikterna

  1. Det finns de som hoppar över sångerna och dikterna… och så finns det såna som jag, som redan som 16-åring gjorde min första tonsättning av Bilbo’s Song.

  2. Tja, om man hoppar över all poesi i Ringarnas Herre får man bara en halv upplevelse – enligt min åsikt. De är en sådan integrerad och väsentlig del av verket att jag tycker att det är mycket svårt att inte förhålla sig till dem. (Ungefär lika korkat som att bara se filmerna och tro att man då känner till allt om LotR.) Men för all del ”De Gustibus Non Est Disputandum” som det så vackert heter. Utan poesi och sång blir livet bara så mycket fattigare.

    Mins för övrigt väl att i en grå, avlägsen forntid jag och mina medbröder och systrar ofta sjöng dessa sånger på våra möten i den forna sällskapet The Tolkien Society of Sweden. Minnet är ljust och levande om än något tillrättalagt. (Min röst liknar närmast en hes kråkas sorgsna kraxande en tidig söndagsmorgon.)

  3. Jag får nog medge att även jag till stor del hoppade över verserna första gångerna jag läste Sagan om ringen, som tolvåring eller däromkring. Jag uppskattade redan då att de fanns där, eftersom de gav en känsla av djup, av att det fanns mycket mer i den här världen än det vi som läsare fick ”se med blotta ögat”. Men själva poesin skummade jag eller hoppade över helt.

    Men det var då det! De har växt på mig (eller jag på dem, snarare), och numera uppskattar jag Tolkiens sånger i högsta grad som ren läsnjutning – utöver att de förstås fortfarande ger den där känslan av djup. Och inte minst förstärker de olika poetiska stilarna skillnaderna mellan de olika folkslagen och deras syn på världen. Hobernas glada visor, alvernas högstämda och vemodiga sånger, rohirrims karga men oändligt vackra allittererande kväden … Poesin är nyckeln till folkens själar. Det är rasande skickligt gjort av den gode professorn!

    Forth rode Théoden. Five nights and days
    east and onward rode the Eorlingas
    six thousand spears to Sunlending.
    Mundburg the mighty under Mindolluin,
    Sea-kings’ city in the South-kingdom
    foe-beleaguered, fire-encircled.
    Doom drove them on. Darkness took them,
    horse and horseman; hoofbeats afar
    sank into silence: so the song tells us.

    Det är ju så mäktigt att huden knottrar sig!

    (Så till den grad uppskattar jag sångerna numera att jag faktiskt har gett mig på att försöka nyöversätta dem, då jag tycker att både Ohlmarks och Olssons tolkningar har sina brister. Fast jag har inte kommit längre än till Boromirs gåta än, då jag översätter dikterna som ett led i att översätta hela klabbet, och jag har inte hunnit längre än till Elronds rådslag än så länge!)

    • Nu har jag tittat på några av dina diktöversättningar och jag får säga att det är mycket bra! Ringversen får du absolut till bättre än både Ohlmarks och Olsson. Jag blev också förtjust i din version av Gil-galads fall och tycker nog att du är lite hård i ditt omdömme om dig själv. Ska läsa fler vid tillälle!

      • Nåja, hård och hård… Jag får medge att jag tycker att samtliga mina tolkningar är bättre än både Ohlmarks och Olsson. Det är liksom grundkravet jag ställer på mig själv. Annars lägger jag inte upp dem! 😉
        (Notera t ex att ”Nisse”, dvs Sången om Eärendil, lyser med sin frånvaro, trots att jag borde ha kommit förbi den i min översättning…)
        Men jag försöker samtidigt att i min kommentar peka ut ev svagheter i min version: dels av ren ärlighet och dels som en minneslapp till mig själv inför senare revideringar.

        Jättekul att du har läst lite! Om du tittar på några fler så skulle jag nog främst rekommendera Sången om Beren och Lúthien och Sams rim om trollet. Det är nog de två jag är mest nöjd med så här långt.

      • Jag ska absolut läsa alla dina översättningar och kommer då troligen börja med de du nämner. Nu valde jag att bara titta på några av de kortare eftersom jag har rätt fullt upp just nu och inte kan ge en längre dikt den uppmärksamhet som krävs.

  4. Jag sjöng om löv, om löv av guld, och löven växte fram:
    om vind jag sjöng, och vinden kom och drog kring gren och stam.
    Långt bortom måne, bortom sol gick havets bölja vred;
    på stranden invid Ilmarin, där stod ett gyllene träd.
    I Evigaftons stjärneljus i Eldamar det sken,
    i Eldamar vid Tirion, vid murarna av sten.
    Där gyllenlöven länge växt på vittförgrenta år,
    men alver hitom Söndrans hav nu gråter bitter tår.
    O Lórien! I vinterns tid blir dagen lövlöst kort;
    i floden faller löven ned och bärs av strömmen bort.
    O Lórien! För länge jag på Hitre stranden går,
    och kronan bleknar som jag band av gyllene elanor.
    Men sjunger jag en sång om skepp, vad skepp skall höra den,
    vad skepp nu över vida hav skall ta mig hem igen?

    Mitt senaste alster. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s