Vid min svans!

Det är väl få som inte har uppmärksammat att det i dag är hundra år sedan Tove Jansson föddes. Hennes historier om Mumintrollet och hans familj ligger mig väldigt varmt om hjärtat och har alltid varit en del av mitt liv. Till skillnad från många andra författarskap kan jag faktiskt inte minnas när jag blev introducerad till böckerna, och det är för mig något väldigt tryggt.

Mumintrollen fanns helt enkelt alltid där när jag växte upp, och det förklarar väl ett och annat. Det är väl därför min första reaktion när jag ser en skylt som säger ”Gå gärna på gräset” är att jag tänker att det inte är en hemul som är parkvakt. Det är väl därför jag myser när det regnar mot taket vid läggdags. Det är därför jag tycker att det är så viktigt att notera färgen på den första fjärilen jag ser varje år.

Tove Jansson har, med sin fantastiska fantasi och sitt underbara språk, verkligen präglat mitt liv. Och det är något jag bara kan vara djupt tacksam för. De världar hon skapade, det underbara persongalleri hon byggde upp och de såväl tankeväckande som spännande historier hon berättade är helt enkelt underbara, drömmande och något som jag alltid kommer att återvända till.

Tack så mycket för alla berättelser Tove Jansson, och grattis på hundraårsdagen.

Mina barn är även de på väg in i Mumindalen. Här på den fantastiska utställningen baserad på "Vad hände sen?" som har funnits på stadsbiblioteket i Göteborg.

Mina barn är som synes även de på väg in i Mumindalen. Här på den fantastiska utställningen baserad på ”Vad hände sen?” på stadsbiblioteket i Göteborg.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s