Intervju med Karin Tidbeck

För några år sedan var jag på besök i Malmö och fick för första – och hittills enda – besöka SF-bokhandeln där. Min blick föll på en liten bok som hette ”Vem är Arvid Pekon?”. Jag blev mycket glad då jag insåg att det var en ny, svensk fantastiknovellsamling. Jag blev ännu gladare när jag läste den för det är en helt fantastisk liten bok med märkliga, underfundiga och välskrivna noveller.

Denna lilla samling kan man säga var en språngbräda för författaren Karin Tidbeck, som också har gett ut en hyllad och intressant roman, Amatka, och håller på att bli ett stort namn internationellt – nyligen var hon till exempel nominerad till World Fantasy Award. Och nu låter hon sig bli intervjuad på min blogg.  

Du skriver ju mycket egensinnigt, och jag funderar, utan att ha för mycket kött på benen egentligen, om i alla fall inte några av dina noveller likaväl skulle kunna klassas som absurdism som fantastiskt. Var tycker du att gränsen går mellan det absurda och det fantastiska, och ska vi ens försöka dra en gräns?

Jag ser ingen konflikt eller behov av gränsdragning, det är ju en genre versus en filosofisk hållning. En fantastisk berättelse kan vara absurdistisk eller inte; en absurdistisk berättelse kan vara fantastisk eller inte. En del av mina berättelser kanske plaskar runt i absurdism, men långt ifrån alla.

Mitt förlag har just nu en tävling för att vinna min bok – kom med förslag på en ”omöjlig” novellsamling, alltså en novellsamling som är skriven av en död eller fiktiv författare. Vilken omöjlig novellsamling skulle du vilja läsa?

Jag har alltid varit sugen på att läsa Ignatius Reillys  (Dumskallarnas sammansvärjning)  verk, men vet inte om han skulle skriva en novellsamling. Förmodligen helt oläslig, men det hade varit kul.

Jag vet själv att frågan kan vara svår att ge ett kortfattat svar på, men jag kan ändå inte låta bli att ställa den: vad är det som tilltalar dig med noveller?

Noveller är ett bra sätt att utforska ett koncept eller idé, eller skriva en berättelse som behöver ett kort format. Ibland gör de ju det. För mig är det ett naturligt format att jobba i.

Finns det något hopp för den svenska fantastiska novellen?

Ganska länge trodde jag inte det, men nu har det ju dykt upp fler möjligheter att publicera, särskilt i e-format. Om folk skriver lite fler noveller är vi på god väg.

Vilka novellförfattare – och novellsamlingar – är du extra förtjust i? Finns det några som du anser att man inte under några som helst omständigheter inte får läsa?

På den första delen får jag nog säga The Birthday of the World av Ursula Le Guin, The Hidden Side of the Moon av Joanna Russ och Berättelser av Torgny Lindgren. Men det finns så många fler som bara är tokigt bra. Tiptree Award-vinnaren Kiini Ibura Salaams novellsamling Ancient, Ancient är helt fantastisk. Margo Lanagan, Kelly Link, Angela Carter, och … Tove Jansson. I stort sett alla jag har räknat upp här jobbar antingen med att riva upp gränsen mellan världarna eller att spränga gränserna för våra uppfattningar om genus, etnicitet och sociala strukturer.

På den andra delen: jag tycker det vore dumt att säga att en bok aldrig får läsas. Alla böcker kan man lära sig något av, särskilt såna som är riktigt dåliga. De jag gillar minst är väl det där feta mellanskiktet av mediokra böcker som inte gör ont att läsa men inte heller lämnar något efter sig.

Och slutligen: vad jobbar du på nu?

Mer text.

Annonser

One thought on “Intervju med Karin Tidbeck

  1. Ping: Ytterligare en recension | Skymningssång

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s