Mattias Boström: Sherlock Holmes & Cthulhu – inget skräckexempel

Detta inlägg är skrivet av Sherlock Holmes-experten Mattias Boström

Neil Gaiman visar hur man twittrar!

Neil Gaiman visar hur man twittrar!

Tiden går som bekant väldigt fort. I januari 2009 var jag endast vagt bekant med nättjänsten Twitter. Jag befann mig i New York på årsmiddag med The Baker Street Irregulars, det illustra Sherlock Holmes-sällskap där jag är invald. Två år innan jag blev medlem hade även författaren Neil Gaiman förärats det shillingmynt från strax före sekelskiftet som man får vid inval i sällskapet. Och den här januarikvällen för drygt fyra år sedan hade jag äran att ha mr Gaiman mittemot mig vid bordet. Bland annat förevigade vi ett tillfälle under middagen när han, som jag uttryckte det vid tillfället, ”minibloggade” om kvällen på Twitter – se fotot. Det var först några månader senare som jag själv registrerade ett Twitterkonto och hela mitt sätt att kommunicera kom att förändras.

Förutom att ovanstående naturligtvis är bästa sortens namedropping leder det mig in på ett av Neil Gaimans främsta bidrag inom Sherlock Holmes-genren, novellen ”A Study in Emerald”. Den går att läsa fritt på nätet, gör gärna det.

Hans briljanta historia är en Sherlock Holmes-pastisch, men av det något ovanligare slaget. Titeln är förstås en parafras på A Study in Scarlet och även handlingen utgår ifrån intrigen i denna roman. Men där Conan Doyle lät sina huvudpersoner röra sig bland mer normala levande och lik väljer Gaiman att placera historien i en alternativ verklighet. En verklighet som lånar sina drag från H P Lovecraft och hans Cthulhu-mytologi.

Att använda sig av Sherlock Holmes för dylika ting är inget ovanligt. Om det så handlar om fantasy, science fiction eller skräck. Resultatet beror på författarens skicklighet och kärlek till ämnet. Jag läser hellre något välskrivet som väsentligt skiljer sig från originalberättelserna än någon pastisch som försöker hålla sig nära ursprungshistorierna men som bara är rent ut sagt tråkig.

Redan i slutet av 1890-talet skrev den amerikanske humoristen John Kendrick Bangs en kul roman där Sherlock Holmes befinner sig på en husbåt på floden Styx i Dödsriket. Han hade ”lånat” detektiven av sin vän Conan Doyle – denne hade ju ändå tagit livet av Holmes några år tidigare så det var väl i sin ordning.

Sherlock Holmes har sedan dess använts i alla upptänkliga sammanhang på sf-, fantasy- och skräckfronten. Conan Doyle var själv en skicklig tidig författare inom dessa genrer, åtminstone om man tillämpar ganska vid gränsdragning av genrerna.

Isaac Asimov gav för snart trettio år sedan ut en antologi med science fiction-noveller som kretsade kring Sherlock Holmes, och liknande antologier finns med skräckhistorier. Det finns till och med en antologi där samtliga noveller kombinerar Conan Doyles och Lovecrafts världar, precis som i Gaimans prisbelönta berättelse. Och det är bara toppen på isberget. Det finns en oemotståndlig dragningskraft att införliva Sherlock Holmes i andra genrer. Antagligen de genrer som respektive författare själv trivs bäst i.

Detta beror förstås på att Sherlock Holmes är en så tydlig figur. Det är inte bara hans siluett som är skarpskuren, utan hela hans gestalt. Eftersom alla läsare redan är bekanta med hans förmågor och utseende – i likhet med exempelvis Robin Hood – behövs ingen närmare presentation av grundförutsättningarna. Det som sedan skiljer bra och dåliga historier från varandra är hur väl författaren lyckats fjärma sig från klichébilden av detektiven och verkligen skildrat hans personlighet på djupet.

Om man bara använder sig av Sherlock Holmes som en urklippsfigur med löst påhängd klädsel och rekvisita blir resultatet ungefär som i mockbusterfilmen Sir Arthur Conan Doyle’s Sherlock Holmes från 2010 (direkt på dvd det året). Dinosaurier, sjömonster och mänskliga halvrobotar hjälper inte den filmen från att vara fullständigt fruktansvärd – och något annat var nog heller inte meningen – eftersom filmmakarna endast intresserat sig för just urklippsfiguren Holmes. Med namnet Sherlock Holmes kan man sälja mer. I alla fall då den kom ut på dvd strax före Robert Downey Jr-filmen med nästintill samma titel och en del dvd-köpare förväntades ta fel i butiken.

Men om man hanterar Sherlock Holmes så initierat och smart som Neil Gaiman så har jag svårt att tänka mig något mer läsvärt.

Jag lärde känna Mattias Boström när jag studerade i Lund och satte upp ett spex om den store detektiven. Då Mattias redan vid den tiden var en Sherlock Holmes-expert av rang var det glädjande att han gav manuset och våra kunskaper godkänt, och han fick även en liten roll i uppsättningen. Nu har han skrivit ”Från Holmes till Sherlock”, en populärhistorisk berättelse om succéhistorien kring Sherlock Holmes, från 1880-talet fram till våra dagar.

Detta är det tredje gästblogginlägget på Mattias bloggturné. Se hela turnéplanen på http://www.mattiasbostrom.se/bloggturne

Neil Gaimans novell kan ni läsa här: http://www.neilgaiman.com/mediafiles/exclusive/shortstories/emerald.pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s