Staden – en plats för många historier

Det är  endast en novell i samlingen – I skuggan av ett gammalt brofäste – som uttalat utspelar sig i Göteborg. Nattvagnen är också en göteborgshistoria, men då inga platser nämns i den så kan den utspela sig varsomhelst där det finns spårvagnar. Vilket naturligtvis begränsar valet av stad en aning.

Egentligen är det här lite märkligt att jag inte skriver mer aktivt om Göteborg, då jag dels tycker att städer är bra platser för berättelser och dels för att det är ganska kul att skriva om min egen hemstad.

Det handlar inte bara om att det kräver mindre research utan också för att den kända miljön ger möjlighet till ganska många ”tänk om”-scenarion.

Tänk om Hisingen – Sveriges fjärde största ö och en tredjedel av Göteborg – isolerades från fastlandet. Vad skulle hända? Hur skulle samhället utvecklas på ön? Vad skulle de som bor där sakna mest? Det här var frågorna som jag undersökte när jag skrev I skuggan av ett gammalt brofäste.

Uppslaget kom ur en inre bild jag såg framför mig, hur Götaälvbron (den centrala bron till Hisingen för er som inte är bekanta med Göteborg) var bortsprängd och kvar fanns bara brofästena på fastlandet och på Hisingen.

Det fick mig att undra vad som hade hänt, och det fick mig att ställa en massa frågor. Frågor som helt enkelt måste besvarar i en novell (och förhoppningsvis får ett längre svar i en roman en vacker dag).

Det är så lätt att få funderingar kring det som händer i staden. Kring platser och personer. Kring livet. Det är bara att sätta sig på bussen eller spårvagnen och studera miljöer och människor.

Och som sagt, staden är ju en så bra miljö också. Ibland är den till och med så viktig att den är en egen rollfigur – antingen det är en påhittad stad eller en som finns.

Bland de påhittade städerna tycker jag att de mest minnesvärda är China Miévilles New Crobuzon, Fritz Leibers Lankhmar, Charles de Lints Newford och Lovecrafts R’lyeh – en stad som inte beskrivs särskilt mycket men ändå har satt sig så tydligt i så många läsares medvetande.

Några av de bästa skildringarna av städer som finns, men där vi får läsa om det magiska som vi händer när de flesta tittar bort är Neil Gaimans underbara version av London i Neverwhere, Nene Ormes nästan drömska skildring av ett Malmö fyllt med mytologi och Jeffrey Fords New York från förra sekelskiftet där allt inte är som det verkar i The portrait of mrs Charbuque.

New York är förövrigt ganska väl representerad i min novellsamling, även om det var väldigt länge sedan jag själv var där. Kanske är det en så klassisk stad att det inte är svårt att låta fantasin vandra längs dess gator?

Jag märker förresten att min favoritstad Paris inte nämns, men vi kan nog alla enas om att det är en stad som inte saknar sin plats i litteraturhistorien. Den kanske märkligaste boken om Paris är Markus Nummis Det förlorade Paris, som handlar om att Frankrikes huvudstad har försvunnit från jordens yta. Det är precis lika konstigt som det låter, och säger kanske något om städer – det är lika fascinerande att läsa om dem, som att läsa historier som utspelas i dem.

Städer är lockande, spännande och full av historier. Det är bara att gå ut och fånga historierna, sortera dem och skriva ner dem. Beväpna er med en god håv och gå ut!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s