Det fantastiska med poesi

Klipp från Hallandsposten

Klipp från Hallandsposten

Jag och min gamle far har en trevlig tradition att varje år åka båten mellan Göteborg och Fredrikshavn. Vi äter och dricker gott, samtalar och det ena och det andra och passar naturligtvis på att handla, även om dryckesvaror nuförtiden inte är så värst mycket billigare i Danmark än i Sverige.

Vi har gjort det här i minst tjugo år, även om jag inte tror att det från början var en årlig tradition utan snarare något vi gjorde lite då och då.

Under en tidig resa minns jag att jag hade något mycket viktigare att handla än dansk öl: diktsamlingar av den danske poeten Michael Strunge. Det här var nämligen långt innan Internet gjorde att man kunde beställa saker från andra sidan jorden hem till brevlådan, och även dansk poesi var svår att hitta i Sverige. Jag hade precis upptäckt Strunge och läst det som finns översatt till svenska i boken Kristallskeppet, ett urval från olika samlingar. Jag hade fastnat för hans intensiva och tillgängliga poesi: ung, vild och fri. Explosiv som punken och vacker som David Bowies smink.

Jag minns att vi hittade några böcker och det var naturligtvis väldigt stort.

Jag drabbades av poesi under min gymnasietid, och det är något jag fortfarande inte har skakat av mig. Jag älskar framförallt den enkla dikten, den korta dikten, den starka dikten. Dikten som med bara några få rader når dig rakt in i hjärtat, får dig att stanna till och känna något. Sorg, glädje, igenkänning. Eller kanske förvirring.

När jag var runt 22 år skickade jag min första diktsamling till förlag, och så här i efterhand kan jag nog vara ganska glad att jag blev refuserad. Lika glad är jag att refuseringarna inte har fått mig att sluta skriva poesi, och även om jag inte har gett ut en egen samling har jag vid det här laget blivit publicerad i ett inte oävet antal tidskrifter och antologier.

Bland svenska poeter är troligtvis Gunnar Ekelöf och Gustaf Fröding mina favoriter. De har båda två en enastående känsla för språket och kan skapa så många känslor med sina ord. Ekelöf uppfattas nog av många som ganska komplicerad, men jag finner att han i många dikter är väldigt enkel, direkt och så otroligt levande.

Fröding är mer lekfull och det finns dessutom något fascinerande men samtidigt tragiskt med hans levnadsöde. Det är naturligtvis inte konstigt att man kan börja fundera kring vad han gjorde ute i skogen när han inte söp upp sitt arv eller skrev dikter.

Novellen ”Gustaf Frödings hemliga liv” är en av mina personliga favoriter i samlingen och jag är väldigt nöjd med hur jag fick ihop den utifrån en av hans dikter. De svenska skogarna rymmer kanske inte längre så många hemligheter, men de är källor för vår nyfikenhet och därmed båda för myter och dikter.

För vad är det egentligen som rör sig i skuggorna under träden?

Annonser

2 thoughts on “Det fantastiska med poesi

  1. Undrar om det inte är inprogrammerat i den mänskliga utvecklingen att drabbas av poesi i gymnasieåldern? För mig var det Edith Södergran, men jag har faktiskt även Framtidsminnen av Strunge i bokhyllan sedan den tiden. /Saffran

    • Södergran upptäckte jag först senare, men hon är också lysande. Inte så märkligt att ”Dagen svalnar” är en så odödlig klassiker. Jag har en flera av hennes samlingar i en volym – dock är jag inte hemma just nu och kan kontrollera vilka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s